Långpass för springben och pannben

En ledig solig fredag - vad kan passa bättre då än ett rejält långpass? Mats skulle jobba så jag gick upp tidigt med honom och åt frukost. Fil, müsli och blåbär. Knappt två timmar senare fyllde jag min camelbak med vatten, tog med en energigel och ett par paleobollar, tryckte ner kepsen i pannan och gav mig iväg.

Ambitionen för dagen var att springa riktigt långt - tempot var av underordnad betydelse. Och det var nog bra för jag kände mig lite seg och inte så superpeppad på långpass. Jag började att springa längs vattnet in till Liljeholmen och sedan genom industriområdet Västberga till Älvsjö. Redan där hade jag passerat 12 km och tyckte att det ändå flöt på bättre än väntat. Vid Långsjön efter knappt 15 km stannade jag och åt en paleoboll och drack vatten.

Energipaus vid Långsjön.

Om jag hade velat korta av rundan så måste jag göra det här. Fortsätter jag vidare mot Gömmaren och Masmo så blir rundan ca 35 km hur man än gör. Men jag tvekade inte utan korsade Häradsvägen och började springa mot Källbrinks IP. När jag sprang i solen var det varm och skönt, men i skuggan och om jag hade vinden emot mig kunde det vara riktigt kyligt. Lite förrädiskt helt enkelt.

I den långa backen ner mot Masmo passerade jag 21 km och började bäva för den kommande stigningen. För den här rundan är lite småkuperad från start, men det är efter 24 km som helvetesstigningen börjar... Precis när man ändå börjar bli trött i kroppen. Så jag tog en paus mitt i den värsta backen och tryckte i mig energigelen. Mycket vatten också, och sedan lyckades jag kava vidare upp för backen. Vid 27 km lämnade jag asfalten och kom in på de vackra stråken längs Mälaren. Men nu började jag längta hem. Riktigt trött var jag och jag funderade på hur jag kommer att känna mig den 31 maj på Stockholm Marathon när jag passerar 27 km? Betydligt piggare än idag hoppas jag! Jag funderade också på det här med energiintaget under marathon. Jag brukar tänka att jag klarar mig bra på det som bjuds längs banan. Och jag brukar se till att äta ordentligt dagen innan och till frukost samma dag. Men på dagens långpass var det som om jag hade ett stort hål i magen! Jag var jättehungrig, men ändå inte sugen på någonting. Låter det konstigt? Det är som att kroppen vet om att den behöver energi, men den förmår liksom inte att svälja ner den. Nåväl, efter 35 km var jag äntligen hemma och kunde slänga mig i gräset!

Helt slut!

Jag drack resorb och stretchade ordentligt. Sedan lunch och först därefter klev jag in en efterlängtad dusch. Nu känner jag mig ok igen, men det var värst vad slutkörd jag blev. Passet i siffror blev bättre än väntat. Jag snittade drygt 35 km på 5,47 per kilometer. Det är jag nöjd med eftersom det är en kuperad bana.

Dagens runda.

En positiv sak som passet förde med sig var att jag gled upp på andra plats på kommuntoppen! Det är ju bara i  början av månaden som jag brukar kunna placera mig där, men jag var snabb på att screenshota så att jag har ett bildbevis! :-)

Och snart ska Mats och jag iväg och se Rikard III på Dramaten tillsammans med goda vänner. Att få sjunka ner i en skön fåtölj på teatern är nog vad den här trötta kroppen behöver (även om jag tror att det finns en viss risk att jag somnar...). Happy fredag på er! :-)