Lätt distans i solen

Det är kul att ha en man som också gillar att springa! Egentligen var det Mats som började springa långt före mig. Han fick för sig att han skulle göra en svensk klassiker 2007 och steget efter det var förstås att springa marathon vilket han gjorde 2009. Strax därefter blev jag också biten av löparbacillen. Det har blivit många gemensamma pass och framför allt ett antal lopp utomlands som blivit till härliga minnen.

Nu för tiden springer Mats inte alls lika mycket som jag, men varje söndag brukar han ge sig iväg på en tur och ganska ofta följer jag med. Så i morse när frukosten hade sjunkit ner och vi hade hunnit läsa tidningen på altanen så gav vi oss iväg. Jag kände av gårdagens lopp i mina stela lår, men det var skönt att leda upp dem lite. Trots att det var tidig förmiddag var det redan jättevarmt. Vi sprang ner mot Skärholmen och sedan vidare mot Långbro för att sedan komma hem efter exakt 12 km. Först hade jag tänkt att jag skulle lägga på lite extra och komma upp runt 20 km, men efter 12 var jag faktiskt nöjd. Jag har ju varit sjuk i veckan och loppet igår tog på krafterna. Kändes bättre att softa med en glass i solen helt enkelt! :-)

Ibland behövs ingen gps-klocka för att hålla koll på avstånden under löpturen!