Påsken inleds med bruten cykelkedja och löpning längs Mälaren

Jag bestämde mig med kort varsel för att ta ledigt på skärtorsdagen. Tyckte att min inkorg tillät det. Så igår eftermiddag packade jag ryggsäcken och hela cykeln med allt jag samlat på mig på kontoret under veckan. Det är ju så när man cyklar eller transportspringer att man samlar på sig kläder och prylar överallt. Den här gången hade jag ett gäng ombyteskläder, en snygg-kappa, ett par skor, fem tjocka inbundna böcker, ett gäng pocketböcker samt en dator som skulle med hem.

Cyklade glatt iväg i ganska sakta mak eftersom benen var trötta efter snabbdistansen på lunchen. Jag tyckte att växlarna knirkade lite oroväckande, men var ändå helt oförberedd när kedjan plötsligt gick rakt av när jag började trampa uppför Liljeholmsbron... surt. Tur att jag har en bra man som kom med bilen och fiskade upp mig och alla mina kassar och väskor. Men inte en optimal inledning på ledigheten tyvärr.

I morse vill Mats ut och springa och då gäller det ju att passa på att hänga med. Vi tog en tur längs Mälaren i blåsten. Och oj vad tungt det kändes! Nu har jag i och för sig räknat efter och insett att jag sprungit 77 km de senaste fem dygnen och det är mycket för mig och kanske inte så konstigt att jag var trött. Dessutom är den här rundan rejält kuperad och på slutet går det bara upp upp upp!

Vi fick ihop drygt 12 km och sedan var vi nöjda. Det har varit skönt att vara hemma och ledig. Jag har varit trött och inte gjort mycket mer än städa mina garderober inklusive alla träningskläder. Skulle vara skönt att lägga undan alla långa tights och jackor, men jag inser att det är för tidigt. Men nu är det ordning och reda i alla fall!

Mats passar på att stretcha efter halva rundan. Vid Skärholmens Gård.