Veckorekord ska bli dagsrekord

Den här veckan har jag sprungit drygt 81 km. Det är definitivt mängdrekord för mig. Och på lördag ska jag alltså klara samma mängd på mindre än 12 timmar...

Yoghurt, müsli, gojibär och blåbär - yummie!

När jag vaknade i morse kände jag mig riktigt sliten. Funderade på om det verkligen var bra att springa idag igen? Var går gränsen mellan att bygga upp och att bryta ner? Känns som om den är hårfin ibland. Men efter ovanstående härliga frukost piggnade jag till och när Mats sa att han ville följa med så var saken biff. 09.00 var vi redan utanför huset med laddade klockor och vätskebälten.

Lite stretch före start

Och konstigt nog kändes det riktigt bra idag. Lite långsammare än igår, men det är ju egentligen det jag är ute efter. Att hitta det lugna tempo där jag bara kan mala på mil efter mil. Vi sprang i princip samma runda som igår och den är ju underbart vacker. Tänk att kunna springa i stan och bara ha stigar och vatten omkring sig. Inte illa alls! Vi tog en lite kortare väg på tillbakavägen och landade här hemma efter knappt 21 km. Men med gårdagen 24 så tycker jag det blev ett bra back-2-back-pass.

Blåbär igen - i glassen den här gången

Hemma kalasade vi på hemmagjord blåbärsglass. Man måste ju fira sina distansrekord - oavsett om de gäller för en vecka eller en månad. På lördag hoppas jag som sagt kunna fira distansrekord på en dag.

Under eftermiddagen har jag känt mig lite frusen, men jag är ju lite hypokondrisk i sådana här sammanhang. Det värsta jag kan tänka mig nu är att bli sjuk. När jag egentligen känner att jag är i bästa formen så vore ju till exempel en halsinfektion så himla surt. Så jag har druckit ingefärste med lime hela dagen och nu ska jag lägga mig tidigt. Sova och äta hela veckan - det är det som gäller!