Ett förlag, en designer och Bellman!

Igår kväll var det så dags för Bellmanstafetten! Vi anmälde Pocketförlaget (vi är fem anställda och det ska ju vara fem personer i varje lag) för ganska länge sedan och visste redan från början att Mette inte skulle kunna vara med. Då frågade vi Andrea om hon ville vara med och det ville hon! Perfekt!

Vi har kört våra lunchjoggar och tränat en del. Vi var helt enkelt laddade! Men så i måndags kom den första katastrofen. Under lunchjoggen snubblade Jenny på en uppstickande järnpinne (!) i Rålis och föll illa på knät. Hon har haltat omkring här med olycklig uppsyn sedan dess. Vilken otur!

Inte blev det bättre av att Annelis gamla löparknä blossade upp med full kraft igen. Igår eftermiddag var vi bara tre... Tur att man ställer upp för varandra i förlagsvärlden! Efter några samtal och mail hade vi fått förstärkning av Anna på Piratförlaget och Catharina på Natur & Kultur. Yes! Och Jenny ställde förstås upp som världens bästa lagkapten och administratör!

Vi var på plats vid Stora Skuggan kl. 17 och då öppnade himlen sig. Regnet vräkte ner och vi klafsade runt i leran och försökte hämta ut stafettpinnen och förstå hur själva växlingen skulle gå till. Ingen av oss hade tidigare sprungit Bellmanstafetten. Men efter regn kommer sol och med den en alldeles extraordinär dubbel regnbåge! Det bådade gott!

Andrea var först ut och stack iväg med rasande fart! Vi hann knappt blinka innan hon var tillbaka efter drygt 26 minuter. Bra start! Anna H gav sig av och vi andra hämtade ut picnicen. Jenny korkade upp bubblet... :-) Efter Anna H var det Anna Ws tur. Jag passade på att leta upp maken som också hade satt ihop ett lag från sitt jobb. De var ett mixed-lag med några riktigt snabba löpare så det var tveksamt om han skulle vänta in mig senare på kvällen.

När Anna W var tillbaka var det Catharinas tur. Jag skulle själv springa sista sträckan. Jag hade inte tänkt på att det skulle bli så pass sent så jag började bli rejält hungrig. Men nu var det försent att äta. Jag tog lite nötter och hoppades att energin skulle räcka. Växlingen gick fint och jag stack iväg. Man lär sig ju aldrig utan springer alltid för fort i början. Snart började hållet ge sig tillkänna.

Eftersom det var stafett så blev det ju aldrig så trångt som det till exempel är på Vårruset. Gott om plats och jag pinnade på efter bästa förmåga. Vågade inte kolla på klockan utan bara sprang. Tyckte att det kändes som om det gick ganska bra undan. Efter tre kilometer kom en seg uppförbacke, men i övrigt var det en ganska flack och snabb bana. Efter fyra kilometer sprang man runt själva tävlingsområdet och då fick man ju mycket pepp av alla som stod och hejade. Sneglade på klockan och kände att det här kunde bli riktigt bra -krutade på allt vad jag orkade och kom över mållinjen!

Den officiella tiden blev 24.07 vilket jag förstås är nöjd med, men det konstiga är att min Garmin hade bara 23.29 och så stor skillnad brukar det inte vara. Å andra sidan hade Garmin distansen 4,94, men 60 meter tar ju inte 38 sekunder att springa?

Nåväl - det jag funderar lite på nu är varför dagsformen kan göra en sådan enorm skillnad? När jag sprang Parloppet i juni kämpade jag som en galning för att komma under 24 minuter, men kom in på 25.08. Det var tio dagar efter Sthlm Marathon. Igår var det bara fem dagar sedan 50 miles på Black River Run och nu var jag alltså en hel minut snabbare?

Laget väntade in mig med bubbel och picnic! Alla var nöjda och glada och Pocketförlaget kom in på plats 53 på listan. Vi är mycket nöjda! Nu får vi leta upp ett nytt lopp så att Jenny och Anneli kan vara med! Och tack till inhopparna som gjorde en fantastisk insats!

Jag fick ett sms av Mats som väntade in mig vid T-banan. Han var också mycket nöjd med sin tid på 23.46. Barnen hade hållit ställningarna själva hemma och skött sig fint! Det var härligt att komma hem!