Hälsoloppet - 2 sekunder från PB...

Ja, det var någa bittra ögonblick när jag såg sluttiden. Så nära, men ändå så långt borta... Men nu känner jag mig ändå ganska nöjd. Så här gick det till:

Min kollega Anna och jag hade båda anmält oss till Hälsoloppet. Jag hade inte funderat så mycket på tiden egentligen, men jag ville förstås sub50 och då är det ju nära till hands att försöka slå mitt pers som ligger på 48:23 från Hässelbyloppet förra året. Jag kände mig inte helt i toppform idag - sviterna av måndagens tunga kräftskiva hängde sig kvar... Men jag vet ju att tävlingsdjävulen alltid slår klorna i mig så jag bekymrade mig inte så mycket.

Vi stack iväg från kontoret vid 17.30 och var på plats i Flemingsberg vid 18-tiden. Lång kö för att hämta ut nummerlappar och chip, men solen sken och stämningen var på topp!

Så här glada var Anna och jag före loppet.

Vi fick våra chip och nummerlappar, lämnade in våra överdragskläder och köade till bajamajorna. Sedan drog Friskis & Svettis igång uppvärmningen - perfekt tajming helt enkelt. Sedan presenterades farthållarna och jag fick en tanke om att försöka hänga på sub45-gruppen. Mitt första misstag.

Att hänga på sub50-gruppen skulle väl dock vara dumt om jag nu ville komma under 48:23. Anna skulle försöka hänga på sub60-gruppen och jag försäkrade henne att hon inte skulle ha några problem att nå det målet. Det är ju en snabb bana.

Starskottet gick och jag insåg att man inte skulle få någon nettotid. Det fanns liksom inget att springa över i starten utan startskottet var starttiden för alla och sedan fick man individuell tid för 5 km och 10 km. Jag hängde på sub45orna och tyckte det kändes förvånansvärt bra. "Springer de så här långsamt kan de väl aldrig klara sub45" tänkte jag. Och sedan "Det här tempot klarar jag - woho, det blir sub45". Big mistake! Efter ca tre kilometer blev avståndet mellan mig och farthållarna långsamt men obarmhärtigt allt längre. Fjärde och femte kilometern går dessutom segt uppför och vid varvning såg jag farthållarna som gula prickar framför mig.

Nåväl - ett pers låg fortfarande inom räckhåll. Jag pinnade vidare och just den sjätte kilometern var väl den enda där jag hade någorlunda flow. Kändes som om jag skulle kunna mata på så här ett bra tag. Men sedan gick det uppför igen och jag fick slita. Sprang dock om några killar som såg förvånade ut där jag kom gnetande. Vågade inte kolla på klockan, utan kämpade bara på. Ut på upploppet. Jag kunde se målet i fjärran och tyckte verkligen att jag pressade mig till det yttersta, men när jag närmade mig såg jag bara hur sekunderna tickade fram i ett rasande tempo och jag såg mitt PB överskridas med ett par futtiga sekunder...!!

Bittert, men som sagt, nu har jag bestämt mig för att vara nöjd. Jag har ju inte tränat fart på hela året och det här var ett jättebra snabbdistanspass! Med lite träning så ska jag nog slå det. För jag kommer springa fler millopp, även om tanken for genom min hjärna "Aldrig mera millopp - fy farao, vad jobbigt det här är!"

Jag drack lite och hämtade ut väskan. Fick chansen att hälsa på Staffan, vars blogg jag gärna följer. Sedan ut och heja in Anna som persade och kom in på finfina 59:20!!

Så här glada var Anna och jag efter loppet.

Vi tog pendeltåget tillbaka och jag hoppade av i Älvsjö och sprang de fyra kilometrarna hem. Eller joggade ska jag nog säga. Det var verkligen inte att springa. På det stora hela - kul dag! Det är ett trevligt litet lopp som jag gärna springer igen! Men i så fall några sekunder snabbare! ;-)