Träning jag älskar att hata?

Idag har jag varit tillbaka på Bikramyogan. Jag gick ju flitigt före jul, men nu är det nog drygt två veckor sedan sist. Helt knökfullt i lokalen. 45 kroppar som formligen sprutar svett. Läraren driver med sin röst hela gruppen att utföra de olika rörelserna. Fokus, tung andhämtning, yrsel och illamående i nittio minuter. Ja, varför utsätter jag mig för det här? För jag är säker på att jag kommer att göra det snart igen.

Jo, för att för varje gång känner jag hur jag kan böja pannan lite djupare över knät, hur jag kan balansera på ett ben med kroppen vinklad till ett T, hur jag kan böja ryggen lite djupare bakåt. Och efteråt är kroppen varm och mjuk och jag känner mig smidig som en katt. Så det dröjer nog inte länge förrän jag står där i hettan med svetten rinnande ner i ögonen och undrar varför i alla världen jag utsätter mig för det här...