Den 16 oktober sprang jag Hässelbyloppets 10 km på 48:23. Idag sprang jag 10 km på 58:05. Snacka om förfall... :-) Under de 2, 5 månader som passerat har jag sprungit sammanlagt fem gånger så det är kanske inte så konstigt att tiden är annorlunda. Inte sämre - annorlunda.
Jag är lite rädd att gå för fort fram när det gäller hälen, men det känns väl hyfsat än så länge. Jag har fortfarande ont på en punkt under foten och har en viss svullnad, men det gör faktiskt inte ont medan jag springer. Däremot är jag stel i foten och i vristerna. Löpningen känns verkligen inte lika lätt som den gjorde i somras. Dagens mil var dock härlig! Ganska tidigt på morgonen, världen höll på att vakna. Solen steg upp och gjorde varje steg lite lättare. Luften var krispig och klar och jag kände i varje fiber av kroppen hur mycket jag har saknat löpningen. Jag hoppas innerligt att jag är på väg tillbaka och inte kommer att få några bakslag när det gäller hälen. Ni håller väl tummarna för mig?
Absolut, jag kom precis in på 10km@5:57 och tycker det är bra så här mitt i vinterväglaget. Skynda långsamt och njut.
SvaraRadera