Stockholm runt!

48 tappra löpare

Idag var det dags att testa formen och foten (!) på ett långpass. Miranda hade bjudit in till Stockholm runt 0-50 km. Det kunde jag förstås inte motstå. Samlingsplatsen var Runners Store på Vasagatan och jag var där i god tid. Hela 48 hugade löpare dök upp och strax efter 09.30 rullade vi iväg mot Norr Mälarstrand.

Pigga i starten.

Jag hade velat fram och tillbaka mellan Icebugs och vanliga springdojjor och hade slutligen valt vanliga dojjor. Fel beslut skulle det visa sig. Hela Norr Mälarstrand gick ju bra, men redan när i närmade oss Fredhäll blev det iskana för hela slanten. Riktigt obehagligt på sina ställen. Men stämningen var god och det var så roligt att träffa en massa löpare och få lov att vara riktigt nördig.

Det gick långsamt framåt. Vid ungefär 11 km närmade vi oss Brunnsviken och här var det också otroligt svårsprunget. Jag hade i sista sekund tagit med mig Mats broddar hemifrån och dem satte jag nu på skorna.

Broddar på!

Bättre så. Eller också invaggade de mig bara i falsk säkerhet för pang! så gjorde jag en rejäl vurpa. Slog mig dock inte som tur var. Jag började bli trött, men nu närmade vi oss Ropsten och 21 km. En halvmara var i alla fall avklarad. Här var det många som klev av, bland annat Lars som ju sprungit mer än en mil varje dag i januari. Otroligt.

Snabb energipåfyllning i Ropsten och sedan bar det av igen.

Depåstopp Ropsten.

Energybaren hade frusit och var väldigt svårtuggad...

Efter Ropsten blev det lite mer lättsprunget. Ändå började jag bli rejält trött. Hade känningar i ländryggen och faktiskt lite i den onda foten också. Aj aj, inte bra.

Det här är en av de bättre vägarna...

Vi kom ut på Djurgården och jag bestämde mig för att hänga med till Blå Porten vid Liljevalchs. Där skulle vi ta ett längre stopp. Men Djurgården är uppenbarligen större än jag kom ihåg. Vi sprang och sprang och sprang. Efter 32 km kom vi så fram till Blå Porten. Underbart! Det var fullt av folk och vi var ju säkert 25 personer eller mer, men alla fick plats fast vi fick dela upp oss lite. En stor latte och en macka  satt finfint! Så skönt att sjunka ner på en stol och fortsätta alla inspirerande löparsamtal.

När det var dags att dra vidare tackade jag för mig, och det var jag faktiskt den enda att göra efter detta stopp. Så det var en hyfsat stor skara som fortsatte för att även runda Söder innan de var nöjda med sin erövring av Stockholm.

Jag tog T-banan hem och linkade sista biten. Foten gjorde ont och jag var himla frusen. Men så nöjd jag är med min dag! Stort tack Mirre för härligt initiativ! Jag följer gärna med igen!