Med- eller motvind?

Efter en intensiv julhelg fylld av aktiviteter, mat och alkohol måste jag erkänna att jag kände mig helt sänkt när jag kom till jobbet igår. Satt här och gäspade hela dagen tillsammans med den enda kollega som också jobbar i mellandagarna.

Det var fint väder, men oj vad det blåste! Jag hade tagit med mig träningskläderna med ambitionen att springa hem på kvällen. Fotstatusen är relativt god. Inga bakslag efter förra testrundan. Jag har fortfarande ont på en viss punkt, men med fotbäddarna i gympaskorna har jag inga känningar alls när jag går.

Hursomhelst - det blev mörkt och vinden friskade i ännu mer och jag blev tveksam om jag verkligen skulle springa. Men jag hade ju bestämt mig så jag bytte om och lunkade iväg hemåt i ett mycket lugnt tempo. Och visst hade jag motvind i princip hela vägen! Men det gjorde absolut ingenting för det var en underbar runda! Den där plötsliga närvaron, när man hör alla ljud, känner alla dofter, känner hur kroppen plötsligt befinner sig i sitt rätta element. Så himla skönt! Jag kände mig som en gammal maskin som stått stilla alltför länge och nu långsamt jobbade sig upp igen.

Den här gången sprang jag utan att tänka på foten över huvud taget. Lugnt och försiktigt visserligen, men tankarna fladdrade åt alla möjliga håll och jag reflekterade inte varje gång över hur jag skulle sätta ner foten. Det må ha varit motvind igår, men jag hade definitivt medvind!

Happy happy!