I väntan på mirakel

Jag hade ingen bra vecka förra veckan. Det kanske märktes. Trots att foten absolut är mycket bättre så blev det ändå en tillbakagång. Svullnaden kom tillbaka på hälen och värken ökade lite. Inte så mycket, men tillräckligt för att jag skulle tappa sugen. Jag hade verkligen bestämt mig för att jag nästan var bra.

Allra mest deppig var jag nog igår när det var Årets sista långpass och jag inte kunde vara med. Det här sociala långpasset bokade jag in mentalt redan när vi sprang Hornstull-Järna i början av juli, så det var riktigt surt att avstå. Men när man är så himla deppig som jag var igår så finns det ändå alltid något positivt. Nämligen att "nu kan det bara bli bättre"! Klyschigt, men så länge man tror på det så funkar det!

Idag var det dags för mig att hämta ut mina ilägg eller fotbäddar som det tydligen heter. Om jag har förstått rätt så kan ilägg vara standardiserade, medan fotbäddar är individuellt utformade. Nåväl, jag kom till Jonas på Runners Store på avtalad tid och hade med mig mina löparskor. Jag har ju varit väldigt nöjd med mina AdiStar, men när Jonas skulle passa in fotbäddarna så såg han ju direkt hur jag slitit ner dem på höger insida och det är alltså för att mina vrister inte är helt stabila utan "viker sig" inåt för varje löpsteg. AdiStar har en delad häl som troligtvis inte är så bra för mig.

Så jag fick helt enkelt anledning att ge mig själv en julklapp i förskott. Jag provade fyra olika skor som alla är mer stabila i hälen. Varje gång fick jag upp och springa på bandet och med tanke på att jag inte tagit ett enda löpsteg sedan Hässelbyloppet så kan jag meddela att det nästan var lite jobbigt att springa med fyra olika par skor på bandet... :-) Bäst funkade nedanstående skönheter:

Bilden är lite mörk, men det är alltså Nike Lunarglide 3 det handlar om. När jag väl hade valt dem så fixade Jonas lite ytterligare med fotbäddarna och jag fick upp och springa några gånger till på bandet innan vi båda var nöjda.

Nu har jag gått omkring hela eftermiddagen med skorna och bäddarna och det känns väl lite ovant. Skorna är lite hårdare än jag är van vid och med bäddarna blir det en speciell känsla, men det är nog bara en vanesak. Så hoppas, hoppas att jag nu tagit ytterligare ett steg fot hela hälar! Hoppet om en kort löptur före nyår har jag inte förlorat!