Återbesök på Agilo

Det är två och en halv månad sedan jag var på Agilokliniken första gången med min onda häl. Idag var det dags för återbesök. Jag gick dit glad i hågen för jag tycker ju själv att jag är mycket bättre. Även naprapat-Jonas konstaterade att jag är helt klart bättre, men absolut inte bra.

Allt är relativt. När man har haft så ont att man knappt kan hasa sig från sängen till toaletten på morgonen, så är det lätt att tycka att man är helt återställd när smärtan bara kommer tillfälligt. Men det är klart att om smärtan fortfarande finns där och, som i mitt fall, hälen fortfarande är svullen på ett begränsat område så behöver man fortfarande vara försiktig.

Jonas körde på med stötvågorna och pratade länge om vikten av att bygga upp styrkan i foten. Fortsätta med alternativ träning som yoga och gärna även gå på gym för styrkeövningar. Han betonade att löpning är det som belastar foten mest och att jag måste börja väldigt försiktigt. Korta rundor, mycket stretch och styrkeövningar. Återigen tog jag upp det här med att springa åtta mil i april och nog för att han såg ut att tycka att jag är lite knäpp, men han såg det inte som orealistiskt att kunna genomföra.

Lugnad av det beskedet funderar jag på om jag ska anta Runners World's utmaning? Den innebär att träna varje dag i januari. Det som definierar träning är tydligen att man ska ha träningskläder på sig och det kan jag väl ha om jag gör 100 tåhävningar? Eller vad säger ni - antar ni utmaningen?