Över stock och sten

Just nu är det kniven på strupen på jobbet och alla tankar cirklar kring detta. Att jag ska springa ett 50 km terränglopp på lördag får inte plats i hjärnan. Jag känner mig på sätt och vis oförberedd, men samtidigt lugn i det faktum att jag inte har några tidskrav på mig. Att ta mig i mål är en vinst för mig.

Jag har också en stor fördel i att min vapendragare Lars har rekat och provsprungit stora delar av banan. Stort tack till honom för det! Min förhoppning är att det kommer bli en fin dag med stor glädje, gemenskap och sannolikt en hel del svett! :-)

10 km terräng var tufft - hur blir det med 50 km?

Igår var jag tillbaka i Segeltorps terräng för att testa såväl form som fot. 10 km tuff terräng. Och det tog tid -  en timme och arton minuter!! Man får koncentrera sig på varje steg och riskerar att vricka vristerna hela tiden. Men det var skönt. Framför allt ett sätt att rensa hjärnan. Det går faktiskt inte att tänka på något annat än var du ska sätta ner foten nästa gång och det passade mig väldigt bra. Vad gäller foten så är den varken bättre eller sämre. Det gör inte ont när jag springer, men det känns. Jag har bestämt mig för att springa med de nya terrängskorna (som inte ser så värst nya ut längre) och iläggen. Det blir bra.

I övrigt är jag lite osäker vad gäller utrustning. Jag tar camelbaken med vätska, energybars, kanske en macka, SL-kort och lite kontanter. Och så lämnar jag in en rygga med överdragskläder att ha efter målgång. Ska kolla på vädersajterna, men såvitt jag förstår ska det bli ganska kallt, men inget regn.
Ja, detta får jag fundera mer på i morgon kväll. Nej förresten, då har jag ju tennismatch... ;-)