Det har snart gått tio dagar sedan Stockholm Marathon och det har varit tyst här på bloggen. Det var inte på något sätt planerat, men tydligen behövde jag en liten paus. Dagarna har varit fyllda med jobb och aktiviteter kopplade till skolavslutningen. Vänner har varit på besök, båten har sjösatts och jobbeventen har avlöst varandra.
Men har jag haft en "post marathon blus"? Nä, det tror jag egentligen inte. En viss tomhet infinner sig nästan alltid efter lopp, men redan dagen efter loppet var jag ute på en återhämtningsjogg som kändes förvånansvärt bra. Och på måndagskvällen körde jag backträning med mina Mälarmuppar. I och för sig körde jag inte lika hårt som de, men jag hängde ändå på bra.
Därefter gick dock träningen i stå och det kändes konstigt nog ganska bra. Skönt att ägna sig åt helt andra saker ett tag.
Men igår började det klia i benen och det passade bra eftersom det återigen var dags för ett pass med Mälarmupparna. Den här gången hade jag planerat en intervallstege. Vi tog en uppjogg på två kilometer bort till Sätra IP. Där körde vi löpskolning och sedan var det dags för 200 + 400 + 800 + 1000 + 800 + 400 + 200 meter med 60 sekunder mellan varje intervall.
Det som är bra med rundbana är att alla kan hålla sitt eget tempo och vi behöver inte vänta in varandra. Det var riktigt varmt och tungt, men samtidigt så himla skönt att, i dubbel bemärkelse, vara tillbaka på banan. Sedan nerjogg hemåt i den ljumma kvällen. Sommar när den är som bäst! :-)
 |
| Den frestande röda tartanen |
 |
| Kvällens kämpar! |
Jadu, jag förstår den där känslan!
SvaraRadera