Drömmar och världsrekord

Genzebe Dibaba - 8.16.60 på 3000 meter

Jag har egentligen aldrig varit intresserad av att titta på sport, men just när det gäller friidrott har jag ändrat inställning efter att ha följt med sonen på så många tävlingar. Det är ofta långa väntetider mellan olika grenar och framför allt när barnen är yngre och inte har specialiserat sig blir det så att man kan spendera hela helger i en friidrottsanläggning. Och det är aldrig tråkigt! Hela tiden finns det något spännande att titta på!

För två år sedan var sonen uttagen att springa i ungdomsstafetten på XL-galan. Tävlingen riktar sig ju till världseliten, men just 13-åringar har alltid sprungit stafett på denna tävling. Och det var ju mäktigt att få se sin son springa snabbt i Globen och självklart ännu mäktigare för honom själv. Efter det blev vi liksom bitna av XL-galan och var där som åskådare både förra året och på gårdagens tävling.

Jag tänker på hur en tävling på något sätt kan uppfylla eller rasera ens drömmar. När man ser dessa idrottare och tänker på all tid, all kraft och all möda som de lägger på sin sport och hur några få sekunder (eller hundradels sekunder) kan krossa eller uppfylla drömmen. Det är mäktiga ögonblick att få vara med om.

Jag blir alltid emotionell i de här sammanhangen. Det spelar ingen roll om det är 13-åringarna som springer stafett eller om det är Genzebe Dibaba som krossar ett världsrekord med sju sekunder - jag hejar och klappar med tårar i ögonen.

Så det var en häftig kväll i Globen igår. Roligt att spendera tid med sonen och häftigt att få se dessa stjärnor springa snabbt och hoppa högt och långt. Själv drömmer jag just nu om kommande lopp och tävlingar, framför allt Skövde 6-timmars och TEC50. Oavsett hur det går för mig kommer inga drömmar krossas eller infrias. Visst kan det gå mer eller mindre bra, men för närvarande handlar drömmen mer om att genomföra en utmaning, ha kul och vara social. Svårare än så är det inte! :-)

Ungdomsstafetten där Mälarhöjdens IK tog silvermedaljen