Medan andra laddar...

...för Lidingöloppet eller kanske Berlin Marathon joggar jag långsamt runt Riddarfjärden. Stockholm är grått och det blåser snålt över Västerbron. Jag passerar alla hänglås och ler lite åt romantikens uttryck.

Kålle <3 Ada?

På kontoret väntar mig de sista frenetiska timmarna. Inkorgen ska så gott som tömmas, biljetter och bokningar ska printas, scheman ska gås igenom och självklart måste veckans tilltryck granskas.

Jag joggar vidare och funderar över om jag är lite avundsjuk på alla som ska springa lopp i helgen. Nä, det är jag nog inte. Bokmässan är så djupt rotad i mig sedan många år tillbaka att jag aldrig reflekterat över Lidingöloppet. 2008 sprang jag Lidingö Tjejlopp för att få ihop min tjejklassiker, och det var svårt nog att missa mässans sista kväll. Aldrig mer! :-)

På vägen tillbaka mot kontoret har jag vinden rakt emot mig, och konstigt nog får det mig att springa snabbare. Jag rundar stadshuset och ökar takten ytterligare över bron till Riddarholmen. När jag flåsande stannar utanför jobbet håller jag på att få en järnbalk i huvudet.

Se upp?

Är det ett omen? Jag klarar mig in på kontoret och efter racerdusch och skrivbordslunch sätter jag igång. Kroppen är lätt och tankarna klara. Punkt för punkt betar jag av på listan. En gråmulen jogg kan göra underverk!

Och till alla bokälskare säger jag bara: Monter B05:42 - VÄLKOMNA!