söndag 9 september 2012

Marathon du Medoc - The story!

Nu har jag landat hemma i Stockholm efter en innehållsrik och spännande långhelg i Frankrike. Så mycket man kan hinna med på ett par dagar! Det var Mats och jag och Per och Katarina som reste tillsammans, men det var bara Mats och jag som skulle springa loppet. Per och Katarina föredrog att njuta av mat och dryck och värme.

Vi stack iväg tidigt på torsdag morgon och flög med Ryan Air till Biarritz där vi landade redan strax efter tio. Vi tog en hyrbil och körde på småvägar längs kusten till Arcachon där vi bodde första natten. Vi badade och i de salta vågorna och på kvällen frossade vi i ostron och andra skaldjur.

Kolhydratuppladdning?

 Nästa morgon stack vi iväg till Pauillac för att hämta ut våra nummerlappar. Trots att vi var där tidigt var stämningen redan hög. Vi fick våra startpåsar med nummerlappar, funktionströjor och lite annat smått och gott.

Wow, vilka tischor!

Vi åt en rejäl trerätterslunch där vi lyckades klämma in pasta i både för- och varmrätten. Sedan passade vi på att provsmaka några goda viner på traktens "Winery". Hela loppet går ju ut på att springa genom traktens vingårdar och , om man vill, provsmaka, så det gällde ju att ladda upp.

Provsmakning av sportdryck!

 På kvällen förberedde vi våra kläder. Marathon du Medoc är ju verkligen inte ett lopp som man springer för att göra en bra tid. Det här är ett event där alla är utklädda, mat och dryck och den sociala samvaron är i fokus. I år var temat historiska personer. Mats skulle vara Elvis och hade satsat stort med dräkt, peruk, glasögon och halsband med ett stort dollartecken på bröstet. Själv gjorde jag det enkelt för mig som en lättklädd "gammal grek".

Vi gick upp tidigt för vi hade förstått att trafiken korkade igen utanför lilla Pauillac. Vi bodde ungefär fem mil från starten, men kom fram i god tid. Loppet startade kl. 09.30.

The King i bilen på väg till start!

The King and I före start.

 Byn var full av utklädda festlöpare! Det vimlade av egyptier, greker, vikingar, sotare och allehanda märkliga utstyrslar. Så roligt! Alla fotograferade och pekade glatt på varandra och kommenterade varandras dräkter. Många hade stora, varma dräkter och det började redan bli väldigt hett.

Starten gick och vi promenerade iväg. Promenerade för att det var helt omöjligt att springa den första kilometern. Så mycket folk! Och redan efter två kilometer kom den första vinprovningen. Vi var inte alls intresserade av att dricka vin då så vi fortsatte. Efter ungefär fem kilometer började det flyta på lite bättre. Fantastisk publik och alla hejade framför allt på Elvis. Bland alla gamla greker och egyptier var han en avvikande publikfriare! Vätskestationerna kom tätt. Det fanns förstås både vin och vatten och en hel del frukt, bröd och annat ätbart. Det första 15 kilometrarna var riktigt njutbara!

Elvis in action.

Det glamourösa strävsamma paret
Det började bli varmt! Termometern visade på 36 grader! Fötterna svullnade och mina steg började bli tunga. Vid 18 km stod Per och Katarina och hejade - det blev en liten kick! Efter 20 kilometer började jag få riktigt negativa tankar. Även om det var roligt att se alla deltagare och vätskestationerna kom som sagt tätt, så sög värmen verkligen musten ur mig. Mats var i god form och verkade inte så besvärad, trots tjock peruk på huvudet. Han peppade mig och lät mig ta det lugnt när det behövdes. Vi 24 km passerade vi Chateau Mouton Rothschild och här tog Mats sin första vinklunk. Här dök också Per och Katarina upp igen och hejade på oss och tog några bilder.

Mouton Rothschild! Och lite vatten...
Solen stekte och alltfler började gå. Jag hade ont i vristerna och fötterna och linkade fram allt långsammare. Det kändes skönt att passera 30 och sedan började jag mentalt nedräkningen. Vi stannade till på alla stationerna och gick en hel del. Det märktes också att många haft ambitionen att springa mera seriöst fram till 30 och sedan få börja provsmakningen. Vid 36 fick vi ostron! Jag har ju alltid svårt att äta på lopp, men ett ostron slank ner i alla fall. Och från och med nu var det mer eller mindre party på stationerna. Musik och dans! Vi fick tärnad oxfilé på en station och vi skulle fått ost på en, men den missade vi på något märkligt sätt. När vi passerat 41 km fick vi glass! Aldrig har en glass smakat så gott! Helt enkelt den bästa glassen på länge trots att det var en helt vanlig glasspinne. Nu var det ju bara en kilometer kvar och vi tog ett krafttag och joggade i mål. Sluttid 5.34.59.

Äntligen i mål!

 Ja, det var en pärs! Men det var också en upplevelse utöver det vanliga! Och ska man säga något om tiden så är det väl att jag trots allt kom in på plats 2969 av 7510 fullföljande. Det säger väl kanske något  om att det var ett tufft lopp. Eller kanske om vilka målsättningar man hade.

Hursomhelst! Katarina och Per hämtade upp oss och vi låg som två vrak i baksätet medan Per körde till ett alldeles fantastiskt vinslott i Sauternes där vi var inbokade för natten.

Här hade vi det bra!

 Efter lite uppfräschning var vi i form för en härlig och trevlig middag. Lite stumma i benen och några små blåsor på fötterna, men annars vid god vigör. Imorse fick vi går upp tidigt för att köra tillbaka till Biarritz och ta flyget hem. Vi summerar en riktigt rolig helg! Jag gör gärna fler sådana här löparresor med inriktning på fest och jippo, men nästa gång får det bli någonstans där det inte är så varmt. Tromsö kanske? ;-)



4 kommentarer:

  1. Åh, låter som att ni har haft en fantastisk helg! Och vilken prestation ni gjorde! Grymt!! :)

    SvaraRadera
  2. Ni är helt fantastiska - go Elvis + Afrodite! Bra jobbat! Kramar, Marie

    SvaraRadera
  3. Tackar! Ja, nu när jag känner mig återhämtad minns jag enbart det roliga! Vedermödorna har jag redan glömt... :-)

    SvaraRadera
  4. Starkt jobbat! Det låter som en härligt upplevelselopp! Nästan så att jag blir lite sugen trots att jag inte gillar värme alls... :)

    SvaraRadera