Idag är jag dagen-efter. Dagen-efter-marathon. Och det är en mycket behagligare känsla än den man normalt förknippar med dagen-efter. Jag går omkring i ett stilla lyckorus och tillåter mig att göra ingenting. Ovanligt för en lutheran som jag. :-)
Kroppen är förvånansvärt fräsch. Inga känningar i knät alls! Några små blåsor på fötterna och en lätt känning i höftböjaren är vad som vittnar om gårdagens äventyr. Och en ofantlig aptit förstås. Har ätit mest hela dagen. Riktig mat. Avslutade på kvällen med en riktig delikatess - nykokta rödbetor med smör!
 |
| Primörer med extra kraft? |
Dessutom råder det ju någon sorts rödbetsjuice-feber i löparkretsar för närvarande, så vi får se vad denna rätt kan ha för effekt på kommande löpning? Någon som vet vad de ska vara bra för?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar