Jubileumsmaran - ett upplevelselopp!

Så var årets tredje mara avklarad! Ett härligt lopp på många sätt även om det inte blev som vi hade tänkt oss. Vi gjorde oss i ordning och gav oss iväg till Stadion i god tid. Mats hade satsat på tidstypisk outfit, medan jag körde i vanliga löparkläder anno 2012. Dock hade jag fått till en tjusig håruppsättning som höll alla 42 kilometrarna.

Laddade för en upplevelse!

En från 1912 och en från 2012...

På Östermalms IP och inne på Stadion var humöret på topp! Det märktes verkligen att folk gjorde det här för upplevelsens skull och inte för att prestera en bra tid. När det är Sthlm Marathon är det en annan nerv och även mer stress och hets jämfört med igår. Nu var folk väldigt tillbakalutade och välvilliga mot varandra. Vi var i sista startgruppen och slutligen var det vår tur att ge oss av till 50 muskötskott! Kul!

Vi hade bestämt att springa tillsammans och vi tog det lugnt i början. Det var ganska varmt och kvavt, men ibland kom det svalkande vindpustar. Vi låg i 6.10-tempo och njöt. Första milen passerade enkelt. Vid 16 km fick jag plötsligt ett obehagligt skavsår på vänster häl. Otippat! Vi stannade och jag försökte fixa det bara genom att justera strumpan något, men det blev inte så mycket bättre. Vi sprang på och nu efteråt funderar vi på om det var detta första stopp som fick Mats att tappa sugen lite. För nu gick det mycket trögare för honom.

Vi kom fram till vändplatsen och då ropade speakern "Och här kommer en löpare i blommig kjol. Det är Louise Bäckelin från Mälarhöjden!" Härligt! Jag lyfte armarna och sprang runt vändplatsen och kände mig som loppets vinnare! Tänk vad en sån liten grej kan lyfta en. Nu hade jag fullt med energi och sprang på helt obehindrat. Förstod inte vart Mats tog vägen. Jag stannade och väntade och till sist dök han upp. Han hade fått värsta kolhydratdippen! Faktiskt lite märkligt, men det var inte mycket att göra. Jag försökte peppa, men det gick mycket långsamt framåt för honom. Då passade jag på att springa in i ett sjukvårdstält och få ett skavsårsplåster medan Mats fick en chans att komma ikapp och även andas ut lite. Från 25-35 km gick det långsamt för oss, men vi hade det bra ändå. Mats stannade och fick massage för sina stela lårmuskler. Ibland sprang jag före, men vid varje vätskestation väntade jag in honom. Jag tror jag var lite enerverande för de andra för nu var vi i en stor klunga där de flesta blandade gång och löpning. Jag sprang och sedan stod jag stilla och väntade. Till sist var det en finne som vid en vätskestation uppgivet utbrast: "Du! Igen!" :-)

Mitt knä fungerade mycket bra igår! Jag är så glad! Jag hade i och för sig smetat på Voltaren och även tagit en tablett, och löpningen funkade mycket bra ända fram till 34 km. Då fick jag lite känningar, men de gick faktiskt över efter en stund. Hoppas, hoppas att det är på bättringsvägen!

Så jag sprang mest omkring och var glad. Glad för mitt knä och för att det var schysst löparväder och för att det var så härlig stämning. En sak som jag funderade över var varför det är så dåligt med mat på loppen. Efter några timmar var jag helt äcklad av söt sportdryck och dextrosol. Jag ville ha köttbullar! Det här ska jag lägga på minnet till nästa ultra. Köttbullemackor ska jag ha med mig! Vill absolut inte ha något sött. Vi fick bananer igår i och för sig och de var ok, annars var allt sötsliskigt. Och ja, jag förstår att det ska ge snabb energi, men jag var faktiskt helt illamående när jag kom hem.

Nåväl, vi kämpade på och närmade oss målet. Jag undrade om Mats ville ta den kortare slingan (40.075 meter istället), men han blev nästan förbannad när jag föreslog det. Så in på Stadion och sedan ut igen... De sista två kilometrarna lyckades vi dock öka tempot något och efter 4 timmar och 58 minuter kunde vi slutligen springa hand i hand över mållinjen! :-)

Skönt! Vi fick lite "champagne" och skålade för vår målgång. Sedan till Östermalms IP för att hämta överdragskläder och stretcha. Alla var på strålande humör och det var en härlig känsla!

Marathonfrisyren hade klarat sig!

Summa summarum hade vi en härlig dag! Jag har fått några blåsor på fötterna, men känner mig annars tipp topp! Mats konstaterade att han behövde ladda med mer kolhydrater (semestermaten har mest bestått av grillat kött och sallad och en hel del gott vin...), men idag känner han sig relativt återhämtad. Ja, helt enkelt en jätterolig dag - synd att det dröjer 100 år till nästa gång! :-)

Vinnarna!