Långpass trots allt!

Jag har uppenbarligen haft både träningsvila och bloggvila denna vecka. Och det passade bra in då arbetsveckan varit körig med flera kvällsaktiviteter som annars skulle inkräktat på träningen. Istället har jag tagit varje tillfälle till excentriska tåhävningar. Det finns inte en trappa eller rulltrappa som jag inte har testat. Ett tennispass klämde jag in torsdags morse också. Katarina och jag hade tagit en instruktör som under en timme försökte få ordning på vår bristande serveteknik. Mycket roligt och givande!

Och hur har det gått med alla skavanker då? Jo, hälsporren är fortfarande bra/under kontroll, den ömmande hälsenan har i varje fall inte blivit sämre. Nu har jag faktiskt knaprat Voltaren hela veckan så det är ju svårt att säga, men det har känts ok.

Så efter en veckas löpvila var jag faktiskt riktigt sugen igår morse när jag skulle få springa Jubileumsbanan med ett gäng hugade löpare. Jubileumsmarathon går alltså av stapeln den 14 juli till minnet av marathon-tävlingen under OS i Stockholm 1912. Banan går från Stadion till Rotebro och tillbaka. Igår sprang vi hälften, dvs från Rotebro till Stadion.

Mats hade sagt att han skulle följa med, men när klockan ringde på morgonen så ändrade han sig... Så jag drog på träningskläderna och tog fram Camelbaken och kom iväg strax efter 08.30. Först T-bana och sedan pendeltåg innan jag slutligen var i Rotebro 09.45.

Roger informerar!

Roger som hade tagit initiativ till löpturen var en av ledarna för min TSM-grupp i somras. Kul att ses igen! Totalt var vi 18 löpare som gav oss av från Rotebro pendeltågsstation.

Första löparna på plats.

 Som "uppvärmning" joggade vi ner till själva monumentet och det var först där jag valde att dra igång min Garmin. Kändes historiskt riktigt! ;-)

Guidad löptur med fotostopp! :-)

 Flera kända ansikten hade dykt upp. Så roligt att få träffa Fröken Strävan igen! Länge sedan vi sågs! Och Lars var förstås med och Ingrid, Elisabeth och Micke och några andra som jag träffat på i andra löparsammanhang. Vi tuffade iväg i 6,20-tempo. Fötterna var var snälla och knorrade inte trots ganska moddigt underlag. Jag körde inte med Icebugs då jag hade fått för mig att de kanske är negativa för hälsenan. Så det blev Lunarglidesen och de skötte sig bra hela dagen tycker jag.

Jag hade varit lite orolig för temperaturen - i fredags hade vi -14°, men igår var det helt behagliga -3°. Kilometrarna försvinner lekande lätt när man är i gott sällskap. Vi snackade på och plötsligt hade en mil passerat och det var dags för för ett kort stopp. Jag hade med en energybar och nöjde mig med det, men erkänner villigt att kaffet doftade underbart!

Energipåfyllning - Helena, Ingrid, Anna och Lars

 Efter 14-15 kilometer fick jag lite känningar i hälsenan. Inte så att det gjorde ont, men så att jag åtminstone var medveten om det. Kände att jag inte var lika pratsam längre. Banan var här också ganska kuperad vilket påverkade pratnivån. Men benen malde i alla fall på och det dröjde inte länge förrän vi var ute på Valhallavägen och skymtade Stadion längre fram. Då gick det trots allt att dra upp tempot något.

Välförtjänt fika!

Vi drog ner till cafét i T-banan, men jag lämnade gänget där och stack hem för att hinna träffa familjen också. En mycket skön dag som följdes upp med matlagning och familjemys.

Hela dagen försökte jag också följa de löparna som körde Ultraintervaller på www.jogg.se. Det var ett hyfsat stort gäng som faktiskt genomförde en mil var tredje timme under ett dygn. Jag föreställer mig hur kroppen känns när det är dags att dra ingång den sjunde milen.... Men lockande trots allt - någon gång ska jag försöka att åtminstone köra 3-4.