Åland Halvmarathon

Bleka om nosarna före Ålands Halvmarathon

På morgonen lördagen den 30 oktober åkte hela familjen upp till Grisslehamn. Vi tog bilen med oss över till Mariehamn och hade några trevliga timmar ombord på båten. Vi kom till Eckerö och körde direkt till Mariehamn och gästhemmet Kronan där vi var inbokade i ett familjerum.
Vi hade fått veta att nummerlapparna till Ålands Halvmarathon skulle hämtas ut på Hotel Savoy så vi begav oss dit. Det blåste kallt och jag funderade över hur mycket jag skulle ha på mig på loppet. På Savoy fanns inga nummerlappar utan vi blev istället dirigerade till Wiklöf Holding Arena. Vi hade inga anmälningsbevis utan fick bara säga våra namn. Jag hade blivit placerad i klassen D45 och det blev ju inte rätt. Jag har ju inte ens fyllt 41, så det var ju väldigt viktigt för mig att komma i klass D40 istället! :-)

När allt var fixat gick vi tillbaka till Savoy där vi tog en öl och lite nötter. Vid 18-tiden var det dags för pastabuffé - även det på Savoy. Ingen kulinarisk upplevelse, men det hör väl till.

Nästa morgon gick Mats och jag upp tidigt och tog för oss av frukostbuffén på Kronan. Jag ville äta tidigt så att frukosten hann sjunka undan något. Kvart över åtta var vi helt klara och sa hej då till barnen. De skulle stanna kvar på rummet och ta det lugnt.

Vi småjoggade bort till arenan där de ca 500 startande hade samlats. Hälften skulle springa marathon och hälften en halvmara. En liten grupp sprang även "Fun Run" på 10 km. Det var ca 8 grader och inte speciellt blåsigt. Jag hade slutligen valt långa tights, en underställströja och en tunn vindjacka. Mössa, men inga vantar.

Kvart i nio gick startskottet och vi gav oss iväg. Banan gick märkligt nog på landsvägen mot Eckerö. Trafiken var inte avstängd, utan vi sprang i vägkanten och då och då kom en bil förbidånande. Över huvud taget var det ett lopp i total avsaknad av jippo. Och inget ont i det. Det var befriande att bara mala på, på den röda asfalten. Jag gjorde misstaget att inte dricka på de två första stationerna - jag var säker på att det skulle vara en vätskekontroll kring 10 km, men tji fick jag. Mats sprang med mig. Han låg hela tiden lite före, men vi vätskestationerna stannade han och väntade in mig.

Jag hade bra tempo tyckte jag, men det var också ganska jobbigt. 10 km passerade jag på 52:50. Dvs en dryg minut snabbade är på Stockholms halvmara. Jag försökte fortsätta i samma tempo, men hade några svackor. Först vid 14 km fick jag i mig lite vätska, och sedan vid ca 18 km fick jag både värska och choklad! Härligt! Energin återvände och jag tvingade benen att pinna vidare. Nu var det juinte långt kvar. När jag såg arenan närma sig la jag på ett extra kol och där stod Mats och väntade på mig precis innan det var dags att springa in och ta de sista tvåhundra metrarna inne på arenan! Hand i hand spurtade vi över mållinjen! ;-) Vilken romantik! Och vad stannade klockan på? 1:54:09! Drygt fem minuter snabbare än halvmaran i Stockholm för bara sex veckor sedan. En fantastisk förbättring! Och jag som ändå var löjligt nöjd i Stockholm!

Vi fick våra medaljer och varsin banan och joggade snabbt hemåt mot Kronan för att ta hand om barnen De hade haft det bra och när vi stretchat och duschat stack vi till Mariebad för en heldag på äventyrsbadet. Gissa om vi alla sov gott inatt?!

Stolta medaljägare!