Kokt kräfta!

Louise - den kokta kräftan

Idag skulle jag springa hem från kontoret. Det är 8,6 km - en perfekt distans. Men vilken hetta! Det var 27 grader när jag hade tagit på mig löparkläderna och var redo att sticka iväg. Jag tror inte ens att det skulle vara så mycket svalare om jag väntade några timmar. Och en fredag är man väl kanske mer sugen än annars att komma hem.

Nåväl jag stack iväg längs Söder Mälarstrand och det kändes helt ok. Jag tog det lugnt och tänkte att jag skulle tillåta mig själv ett 6-minuterstempo. Samuels lilla ryggsäck slängde på ryggen, men jag var tvungen att få hem lite grejor så jag hade inget alternativ. Över Liljeholmsbron och nu började stegen bli kortare och kortare. Ner till sjön Trekanten och under Essingeleden mot Vinterviken. Nu var benen blytunga och jag förmådde knappt röra mig. Plötsligt saktade jag in och började gå.

Det har inte hänt sedan jag började springa den 1 maj i år att jag stannat och gått. Energin var totalt slut. Jag sprang lite, gick igen och sprang igen. När jag kom upp till Axelsberg mötte jag Mats och barnen som kom cyklande för att bada och köpa glass. Åh, vad jag skulle behöva ett bad och en glass.

Nu var det bara 1,5 km kvar och jag pressade ut det sista ur mina trötta ben. Vilken pers det var idag! Nu har vi grillat och haft en härlig middag, men klockan är bara halv tio och jag är helt färdig för bingen!

Skönt att vara framme!