 |
| Vinterviken |
Hur ser den optimala slingan ut? Skogsrunda, asfalt, glesbefolkad eller med många glada löpare? Det beror nog på vilket humör man är på och dagsformen, men jag har ju hittat en som är så pass varierad att den uppfyller det mesta. Dessutom är det en "transportsträcka", för det är när jag springer hem från jobbet.
Jag börjar på Söder Mälarstrand där det är gott om både löpare och flanörer. Trots att det är mitt i Stockholm njuter jag av vattnet och naturen. Sedan springer jag Långholmsgatan bort till Hornstull och Liljeholmsbron. Den här passagen är den mest trafikerade och krångliga. Ibland måste jag stå och hoppa medan jag väntar på grönt ljus och det är också här jag som löpare känner mig mest ivägen.
Över bron och ner till sjön Trekanten. Trots mängder av uteliggare känns det ok att springa här och här finns även många som promenerar, fiskar och fikar. Folkliv helt enkelt! Sedan under stora Essingeleden och grusvägen bort mot Vinterviken. Nu börjar jag redan känna att jag närmar mig hemmet. Här är vackert längs med vattnet, lite trångt, men ändå härlig löpning. När jag kommer bort till Hägestenshamnens skola viker jag av upp mot Axelsberg. Det här är rundans enda tyngre uppförslöpa. Sedan följer två flacka kilometrar i villaområden. Hemma! För mig är den här rundan på många sätt optimal. Stadsliv, vatten och natur samt att det är en transportsträcka. Jag tar mig från punkt A till B och har träningen avklrad när jag kommer hem. Voíla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar