söndag 23 mars 2014

Långpass för att testa knän och pannben

Man kan ju undra hur det här med fotblåsor fungerar? För två veckor sedan sprang jag 55 km i mina Adistar Boost utan att få en enda blåsa, men igår sprang jag 22 km i samma skor och fick en besvärande blåsa under en tå. But why?

I övrigt får jag tillstå att jag kände mig omotiverat trött igår eftermiddag efter långpasset, men tänkte att en god natts sömn nog skulle göra susen. Och jag sov faktiskt riktigt gott och kände mig utvilad när jag vaknade. Stel i axlarna, men annars ok. Jag lyxade till söndagen med att grädda croissanter och vi hade en riktigt skön familjefrukost. 

Sedan började det bli dags för dagens planerade långpass och jag kände mig..... osugen. Blåsan på tån gjorde att jag fick snöra på mig mina allra största och bredaste dojjor - Asics Nimbus, men sedan var det bara att plugga in hörlurarna och ge sig iväg. De första kilometrarna märkte jag att jag redan försökte räkna ner, och då är man ju inne i en negativ spiral. Det var inget klipp i steget idag, men tempot var ändå helt ok. Jag tog en slinga ner mot Källbrink och vidare mot Vårby. Solen sken och det var faktiskt riktigt härligt. Den här rundan sprang jag första gången på hösten 2010 och jisses, vad allt har förändrats sedan dess. Då var det som att springa ute på landet. Mycket skog och små stugor här och var. Nu är vägarna breddade och nybyggda hus överallt. 

Vid Skärholmens Gård

Jag stannade till och drack vid 11 km och vid 16 km. Strax därefter började den kuperade delen längs Mälaren som brukar vara nog så knäckande och det var den idag också. Riktigt tufft, men jag kämpade på. Sista biten upp mot Mälarhöjden går bara upp, upp, upp. 


Ett vårtecken!

Men upp kom jag hur som helst och sista kilometern mot hemmet är flack. Väl hemma konstaterade jag att jag sprungit 25 km och snittat på 5.46-tempo! En endaste kilometer gick långsammare än 6-minuterstempo! Mycket nöjd och ganska trött!

Dagens runda!

Som tur var stod det en hel kastrull med pasta på bordet när jag kom hem och när jag hade klämt i mig den kom en av mina bästa vänner över på fika. Kände att det var dags att fylla på depåerna!

När jag nu avrundar veckan har jag sprungit drygt 67 km fördelat på fyra pass. Dock ingen alternativ träning alls. Jag skrev tidigare att denna vecka skulle avgöra om jag ska springa TEC eller inte. Jag tror att dealen var "om jag inte känner något i knät under denna vecka så springer jag" och nu måste jag väl erkänna: Jag har inte haft några som helst känningar i knät denna vecka!

Så det kan väl bara betyda att det blir start i TEC. Konstigt nog känner jag mig inte supermotiverad, men det kommer väl. Veckan som börjar nu blir nog aningen lugnare och sedan hoppas jag få till en tuff vecka till innan det är dags för TEC. Då kommer nog motivationen också! :-)

6 kommentarer:

  1. Svar
    1. Tack Andreas! Extra stolt när en snabbfoting som du tycker det! :-)

      Radera
  2. Skönt att knät höll!

    SvaraRadera
  3. Skönt att du hittade ett bra tempo, trots den negativa tankegången i början på passet. Bra pannben. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Malin! Ja, jag var verkligen nöjd att jag orkade.

      Radera