söndag 30 mars 2014

En solig Premiärmil!

Vilken härlig dag jag har haft! Ja, hela helgen har faktiskt varit jättebra! Sol, familj och vänner för hela slanten. Och så ett litet lopp på toppen! Jag skrev ju igår att jag inte skulle satsa så hårt på Premiärmilen och när jag vaknade i morse kändes det som helt rätt beslut. Även om jag var chaufför från gårdagens trevliga tillställning så kom jag inte i säng förrän efter kl. 02.00 och jag kände mig lite seg när jag vaknade.

Sonen Johannes och jag åt rejäl frukost och tog sedan T-banan ut till Universitetet. På vägen mot starten gnällde jag över att det var kallt och att jag hade tagit för lite kläder på mig (långärmad funktionströja och långa tights). Men sedan tittade solen fram och det blev riktigt skönt. Vi lämnade in överdragskläder och jag träffade som vanligt en del vänner, bland annat Pernilla som invigde shortssäsongen idag. Härligt med optimister!

Vi klämde oss in i startfållan lagom tills uppvärmningen började och först då började jag känna att det skulle bli kul att springa. Johannes hade löptränat två gånger sedan Stockholm Winterrun i mitten av januari så han bestämde sig för att ta det lugnt, dvs springa med mig... ;-)

Startskottet gick och jag tyckte att det var ganska trångt och att tempot var lågt. Därför blev jag förvånad när jag såg att första kilometern gick på 4.39. Förr året gick första kilometern på 5.02, så det här var ju en klar förbättring. Jag la mig i ett tempo som kändes bekvämt och kunde glatt konstatera att varje kilometer gick i 4.40-4.45-tempo.

Efter ett par kilometer fick jag syn på en bekant figur framför mig. Det var Kalle som jag alltid har en vänskaplig tävlan med på alla lopp vi springer. Det började med att vi båda sprang Stockholm Halvmarathon 2011 på exakt 1.47.20. Då kände vi inte varandra, men när vi lärde känna varandra och upptäckte att vi hade exakt samma halvmaratid så har det ju blivit en liten grej att tävla mot varandra. Så när jag såg Kalle framför mig så tryckte jag på lite extra för att komma upp jämsides och väsa "Nu kommer jag och tar dig Kalle!" Men Kalle höll ställningen och det var inte förrän vid fem kilometer som jag lyckades pressa mig förbi.

Men efter det fick jag rejält håll och svårt att hålla tempot. Johannes sprang helt oberörd bredvid mig, men jag kände hur jag började tappa tempo. Samtidigt visste jag att jag hade bra marginal för sub50 som var dagens mål. Vid 7,5 km stannade Johannes för att dricka och sedan satte han fart och drog förbi mig. Strax efter började mitt håll släppa och jag kunde öka tempot lite. Då såg jag att Kalle på nytt var framför mig. Här gällde det att hålla i. Den åttonde kilometern var min långsammaste, men sedan började jag ana målvittring och tryckte på så gott det gick. Det visade sig sedan att den tionde kilometern var min snabbaste under hela loppet och gick på 4.31!

Jag lyckades aldrig ta mig om Kalle, men låg honom i bakhasorna när jag gled över mållinjen på 47.37. Min nästbästa miltid någonsin faktiskt! Ja, det här var väldigt mycket bättre än jag hade kunnat drömma om. Om jag kan springa så här med dessa förutsättningar, hur kan det då inte bli när jag har de allra bästa förutsättningar? Faktum är att drömmen om sub47 vaknade till liv igen! :-) Det allra bästa är också att jag tycker att det kändes hyfsat kontrollerat. Visst var det jobbigt, självklart, men jag var helt ok efter målgång och känner mig redan sugen på nya millopp. Millopp är ju annars det värsta kan jag tänka mig i loppväg.

Jag snackade runt med lite folk och letade reda på Johannes som hade kommit in på 46.20. Solen sken och alla var glada. Sedan hämtade vi våra grejor och begav oss hemåt.

I startgruppen efter oss sprang Anna och Cecilia som är med i gruppen som jag börjat träna på måndagkvällar. Fina prestationer och nu vet jag mer om deras nivå och hur vi ska lägga upp träningen framöver. Jag har satt upp nya mål åt dem (fast det vet de inte om ännu.... ) :-)


Stolta och glada!

PS. Kalle stod nästan längst fram vid startlinjen, så när vi kollade nettotider så slog jag honom med 3 sekunder! :-) Jag ser fram emot nästa tävling Kalle - vilken blir det? :-D

6 kommentarer:

  1. Bra sprunget!

    Jag klagade också på att jag frös ochövergde att ha vantar. TUR att jag kom på andra tankar för det var ju alldeles lagom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Andréa! Och detsamma! Jag tycker verkligen att det är häftigt att som du kunna träna och behålla formen så bra under och efter graviditeter.

      Radera
  2. Fin tid! Och vad man blir loppsugen nu!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Sofie! Till och med jag som sprang blev ännu mer loppsugen! :-) Då kanske Sthlm Marathon blev lite mer lockande för din del nu? ;-)

      Radera
  3. Jäkligt bra sprunget igår av både dig och Johannes!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Pilla! Och detsamma med tanke på all din träningsvärk!

      Radera