Det känns på sätt och vis overkligt att jag sprang ett marathon i förrgår. Mitt livs snabbaste marathon dessutom. Som resulterade i att jag knep silverplatsen i Veteran-DM i klassen K40. Anledningen till att det känns lite overkligt är att kroppen klarade av det så himla bra. Under själva loppet hade jag inte ont någonstans. Det är klart att det var jobbigt och jag fick kämpa rejält, men inga känningar i knäna, foten eller höften. Fantastiskt skönt!
Heller inga skavsår, blånaglar eller andra skavanker. Jag var förstås stel och stum i låren igår, men inte värre än att vi kunde ta en skön kuperad promenad efter en stadig Fars Dags-brunch på Sundby Gård. Nu ska jag verkligen inte tro att det kommer fortsätta så här av sig själv, utan ska försöka nöta vidare med styrke- och stretchövningar på hemmaplan.
Efter TEC i våras funderade jag över vilka distanser som egentligen passar mig. Jag fick så ont i knät av ultraloppet och var tveksam till om min kropp håller för långa lopp. Under sommaren har jag satsat på kortare och lite snabbare lopp, men efter lördagens lopp måste jag ändå säga: Marathon är min distans!
Hur mycket jag än pressar mig blir jag inte mycket snabbare på millopp. Sommarens träning resulterade i ett PB med 24 sekunder. Inte vad jag hoppades på när jag svettades på mina intervaller och tröskelpass. Halvmara är en skön distans, men det är nog samma sak där - jag orkar inte hålla den hyfsat höga fart som jag önskar. Men sänker jag farten lite så kan jag uppenbarligen mata på nästan hur länge som helst. Jag sprang halvmaran i september i 5.16-tempo och var helt slut (nåja, jag hade varit förkyld precis innan) och nu sprang jag alltså dubbla sträckan i 5.28-tempo. Jag upplever också att jag återhämtar mig snabbt efter långlopp. Kvällens slutsats är alltså att jag gör mig bäst i längden! ;-) På vilken distans kommer du bäst till din rätt?
Här kommer Micke Sjöbloms film från lördagens Vintermarathon. Den är ganska lång så den är bara för de riktigt nördiga... ;-)
Ja du, efter lördagens mara kanske jag måste säga att de längre distanserna är det jag är bäst på, fast jag gillar egentligen träningen för de kortare distanserna bättre. Jag ska nog fokusera på 10km ett tag efter Stockholm marathon 2014, det måste bara gå att förbättra mitt milpers rejält, mitt milpers som nu är över två år gammalt. På både halvmarathon och maraton presterar jag nog bäst i alla fall just nu.
SvaraRaderaHar du din målsättning klar för Sthlm Marathon 2014 eller har den förändrats efter i lördags?
RaderaJag är inte ens anmäld ännu :-) men det är klart att de tankarna börjar snurra. Först tänkte jag "bara" upprepa sub3 igen för att bevisa för mig själv att det inte var en engångsgrej 2012 men det gjorde jag ju nu med råge i lördags. Lite oklart med målbilden just nu faktiskt men kanske att ta mig neråt 2:55 eller under 2:56 i alla fall.
SvaraRaderaGrattis till ditt nya PB!
SvaraRadera