fredag 15 november 2013

Kropp och knopp

 Ibland tycker jag att det kan vara svårt att avgöra när jag ska träna och när jag bör vila. Jag tänker att kroppen känner det själv, men ibland undrar jag om det är kroppen eller knoppen jag lyssnar på?

Efter Vintermaran kände jag mig ju snabbt återhämtad och träningssugen. Dock vilade jag två hela dagar innan jag körde ett Hot Mojo-pass i tisdags. Det kändes skönt och på onsdagen mådde jag bra, men kände att jag tränat några andra muskler än vanligt. Jag tog en lunchjogg på sju kilometer runt Riddarfjärden. Inga kollegor var med den här gången, men det var en solig och fin dag och även om jag inte hade något vidare klipp i steget så var det skönt att vara igång med löpingen igen. Från och med nu var jag tillbaka i vanlig form bestämde jag.

Därför studsade jag upp igår morse och spelade tuff tennis med Per. Kul och gick ganska bra. Men sedan - sent på eftermiddagen - när jag satt vid skrivbordet och visste att jag skulle springa intervaller med IF Linnéa på kvällen, då var jag så seg och trött. Det var mörkt ute och småduggade och jag kände mig så omotiverad och trött i kroppen.

"Jag har nog inte vilat tillräckligt." "Jag blir nog sjuk om jag springer ute i regnet." "Jag måste lyssna på kroppen." Så gick tankarna i mitt huvud. Men egentligen var det nog inte kroppen som var trött - det var nog huvudet. Svårt att skilja på kropp och knopp ibland... :-) För när jag till sist bytte om och stack ner till Zinken så var kroppen snabbt med på noterna. Vi var en ganska liten grupp och vi tog en uppjogg till Eriksdalsbadet där vi körde löpskolning. Sedan blev det intervallstege 3(4+3+1 min) med en minuts vila mellan intervallerna och två minuter mellan seten. Jag sprang med basgruppen som tog det lugnast och farten på intervallerna varierade mellan 4.00-4.35-tempo där de kortaste förstås gick snabbast. Sedan en lite längre nerjogg så att totalen för passet blev drygt 12 km.

Jag kom hem och var pigg och glad! Och det håller faktiskt i sig även idag. Jag har inte blivit förkyld, jag känner mig inte sliten utan tvärtom. :-) Så det gäller uppenbarligen att ha koll på vem/vad det är man lyssnar på!

Stadshuset i sol!

2 kommentarer:

  1. Jag tänker alltid på att bromsa lite extra efter en så lång tävling som marathon. Kroppen kan absolut kännas ganska fräsch men jag tror den luras lite, den är fortfarande upptagen med att komma tillbaka, jag känner mig i princip helt fräsch, den känning jag har i höften hade jag redan före maran men jag väljer att ta det lugnt ytterligare några dagar! Trevlig helg!

    SvaraRadera
  2. Jag kan bara hålla med. Det är verkligen svårt att avgöra vilket det är man lyssnar på ibland. signalerna borde vara TYDLIGARE. haha! :-)

    SvaraRadera