Ett blött och lerigt äventyr

Idag har jag varit sprungit ett långpass med ett stort gäng löpare. Det var som vanligt Mats D som tagit initiativ - fixat rundan och bjudit in löpare. Vi skulle mötas på Handens pendelstågsstation och springa ca 33 km till Slussen via Tyresta by och Sörmlandsleden.

Jag fick skjuts till Älvsjö och träffade Karin och Sara redan på perrongen. I Handen mötte vi resterade gäng och totalt var vi 31 löpare! Dock ingen Mats.... Stackaren hade blivit sjuk och Arne ryckte in som reiseleiter. Det var väldigt många bekanta ansikten idag och väldigt roligt!

Vi sprang iväg och jag pratade på som vanligt med alla. Benen var väldigt pigga och njöt av de vackra omgivningarna. Vi kom ner till Tyresta och ut på en slinga som ganska snart gick över i Sörmlandsleden. Här började det bli tufft att springa. Väldigt blött, väldigt lerigt och väldigt halt. Hastigtheten gick ner rejält. 

Under långa sträckor gick det över huvud taget inte att springa utan vi plumsade omkring i skogen. Men visst var det ändå vackert när solen tittade fram. Framför allt på spängerna var det halt och några löpare gjorde rejäla vurpor. Vi fortsatte, men jag började känna att det tog för lång tid - jag kunde inte vara borta hela dagen... Slutligen kom vi ut på vägarna igen och vi närmade oss Tyresö. Alla speedade upp tempot och tyckte nog att det var skönt att kunna springa riktigt igen.

Vi gick in i Tyresö Centrum och tog en fika. Jag funderade på att bryta här. Malin, som var en av dem som vurpat, gick in på toaletten för att kolla hur det egentligen stod till med vaden som hon slagit i. Ojoj - hon hade ett djupt sår som blödde jättemycket! Och med detta hade hon sprungit nästan en mil! Hon fick åka till akuten och vi fick senare höra att hon hade blivit sydd med tre stygn. Vilken kämpe!

Jag pratade ihop mig med Ingrid och vi bestämde att springa åtminstone till Älta. Så efter fikat kom vi igång igen och nu var det ju betydligt mera lättsprunget. Men jag behövde komma hem i vettig tid och hinna uträtta lite fler saker idag så jag hoppade av i Älta. Det gjorde Ingrid också och vi tog en buss till Slussen där vi skildes åt. Nu var jag kall och frusen på T-banan hem. Den sista kilometen sprang jag för att inte frysa ihjäl och sedan blev det en riktigt lång och varm dusch. Livsandarna återvände!

Slutsumman är att det var en riktigt rolig och social dag, men att jag blev kall och frusen och att mina dojjor behöver ha ett intimt möte med en högtryckstvätt!