Sights and Heights of Söder

Med ganska kort varsel bjöd Micke in till sin extremt kuperade runda på Söder. Jag var med och sprang rundan förra året och det var ju så himla trevligt (och jobbigt) att jag inte kunde motstå en repris. Vi var sex löpare som möttes vid Slussen. Behaglig temperatur och skön luft efter regnet. De första två kilometrarna går i princip spikrakt uppför och jag undrade för mig själv hur jag kunde tycka att den här rundan var så "trevlig" förra året? Men belöningen kom ju redan när vi nådde Skinnarviksbergets topp som är den högsta naturliga punkten innanför tullarna.

Yes - vi kom upp! :-)

Stockholmsvy

 Rundan gick vidare över till Långholmen som ju erbjuder innerstadstrail och rejäla backar. Sedan en kort parti där vi kunde pusta ut innan vi skulle ge oss på toppen i Tantolunden. Har man aldrig gnetat upp för den så vet man nog inte att den existerar. Över Årstabron och de mera normala backarna längs Årstaviken. Kilometrarna rinner som bekant iväg snabbt i trevligt sällskap och även om jag stundtals kände av höften så är det så otroligt mycket bättre nu än för en vecka sedan. Jag hade aldrig några tankar på att bryta tidigare utan tiden gick fort.

Efter den fruktansvärt höga stigningen upp mot Gullmarsplan tog vi oss tillbaka till Söder där den sista utmaningen väntade. Backen upp till Katarina kyrka. Gissa om vi var glada när vi klarat av den?

Fortfarande glada!

Efter 16 kilometer var vi tillbaka vid Slussen och väl förtjänta av en öl! Vi strosade bort till Bishops Arms som blev kvällens vätskekontroll. Gott och trevligt!

Något för alla smaker!