Transportlöpning

Det är något visst med transportlöpning. Att förflytta sig från punkt A till punkt B för egen maskin. Att vara oberoende av t-bana, bussar och trafikstockningar. Att ge sg själv tid att släppa tankarna fria, dra ner luften i lungorna och låta blodet pumpa runt i kroppen.

Det gjorde jag idag. Och visst var jag trött efter några intensiva dagar, men inte tröttare än att jag kunde njuta av kvällshimlen och känslan av att inte behöva ha vantar. Såg DN-skrapan lysa upp skymningen, såg det glittrande vattnet under Liljeholmsbron och sedan förorternas små upplysta centrum. Komma hem till pastamiddag och läxläsning. Ibland är vardagen faktiskt det bästa som finns!