I omklädningsrummet

His and hers

I morse var jag på ett pass Hot Mojo på Sats. Jag har ju ingen lång erfarenhet av gym, men har börjat gå lite oftare på senaste tiden. Dock är det bara vid några tillfällen som jag varit på plats redan före sju på morgonen. I de fall jag lyckats komma i väg så tidigt så bygger det på att jag packar väskan kvällen innan, att jag lagt fram kläder som jag bara kan kliva i och så här i vintertid känns det rätt bra att bara dra ner mössan över öronen och sticka iväg.

Och jag tror att flertalet gör som jag  - sticker iväg direkt ur sänghalmen för att sedan göra sig i ordning efter passet. Förra veckan när jag var på ett styrkepass på morgonen la jag dock märke till att det dök upp några välmejkade damer. Ambitiöst eller korkat?

På Hot Mojo är det ju bara synd om man målat sig innan för det mesta rinner av när man svettas. Efter passet reflekterade jag över den febrila aktiviteten i omklädningsrummet. Det var ett pusslande för att hinna få tag i en hårtork, få plats vid spegeln etc. Och en omständlig procedur för många verkade det som. Så mycket krämer och spray! Nog för att jag själv använder en del, men jag orkar ju inte släpa med hela badrumsskåpet till gymmet utan kör en "light-variant". Nåväl, det är inte min avsikt att gnälla på tjejerna, men jag blev plötsligt väldigt nyfiken på hur det ser ut killarnas omklädningsrum? Är det kö till hårtorken?

Bästa känslan!

När man efter en ovanligt intensiv dag på jobbet (innehållande såväl dramatik av ovanligt slag, jobbiga samtal, lite humor, lite sorg och lite djävlar-anamma och toppat med ett långt styrelsemöte) äntligen får dra på sig löparkläderna, trycka ner de överblivna mötesbullarna i ryggan och långsamt jogga hemåt i mörkret. Den känslan!

Dags att strukturera träningen?!

Lördagens tävling fick mig att börja fundera lite över min träning just nu. Vad vill jag uppnå och hur ska jag göra det? Jag tycker själv att jag har sprungit ganska mycket i vinter, men helt utan eftertanke. Det är förstås skönt att tillåta sig att göra det också - springa så ofta eller sällan man vill, så långt eller kort man känner för och så snabbt eller långsamt som man finner behagligt.

Jag tror att jag sprungit fler, men lite kortare pass, än vanligt och det beror nog delvis på utmaningen "50 löppass på 100 dagar". Nu har jag betat av 45 pass och de sista fem ska jag klara av senast den 8 februari. Om jag inte får influensa eller något annat otyg så ska det nog gå vägen.

Så nu är det dags att börja tänka lite framåt. Första större utmaningen i år är TEC50 miles i mitten av april. Jag har sprungit distansen två gånger och vet att jag kan. Den här gången vill jag bara vara lite, lite snabbare. Och jag vet ju att jag under det senaste halvåret höjt min lägstanivå ett snäpp, så det är lovande. Men det jag saknar nu är långpass. Jag måste börja springa längre pass och gärna satsa på back-2-back på helgerna.

För att motivera mig själv lite extra anmälde jag mig igår till Skövde 6-timmars! Loppet går på Internationella Kvinnodagen den 8 mars så det är bra tajming inför TEC. Jag har aldrig sprungit ett tidslopp förut så det blir spännande och kul.

Men den 8 mars ligger ju inte alltför långt borta och innan dess kommer jag vara på skidsemester en vecka och därför gälla det nu att jobba på med långpassen. Och testa Alices paleobollar! Eller tror ni det funkar lika bra med brownies?!

Distans och veckosummering

Visst börjar ljuset återvända, men fortfarande sker de flesta av mina löprundor i mörker. Idag ville jag springa i dagsljus! Konstigt nog hade gårdagens träningsvärk släppt idag och benen var pigga trots tävlingen igår. Mats och jag stack iväg tillsammans på förmiddagen i lugn takt. Han ville ta ett kortare pass så jag hängde med runt på vår vanliga runda som är sex kilometer, men när vi var tillbaka vid huset och han var klar med sitt pass så fortsatte jag en vända till. Jag förlängde och tog den runda som är mitt milspår och fick alltså ihop 16 km totalt. Det kändes lagom. Lite längre, men jag tog ändå inte ut mig.

16 km i dagsljus!

I och med dagens pass måste jag säga att jag summerar en riktigt bra träningsvecka! Normalt brukar jag sträva efter att springa minst 40 km per vecka. Den här veckan kom jag endast upp i 35 km. Men med tanke på att jag inledde veckan med halsont och två vilodagar så är jag mycket nöjd. När ett av de tre löppassen dessutom var en tävling med bra tempo så är det ju toppen. Utöver löpning har jag kört två tuffa styrkepass och en timme tennis. Bra variation och en bra vecka!

Snyggaste grafen ever?

Stockholm Winter Run - ett spontanlopp!

Jag lyckades övertala sonen Johannes att följa med och springa årets första lopp, nämligen Stockholm Winter Run! Jag funderade en hel del under dagen på vad jag skulle ha på fötterna eftersom jag för närvarande inte alls trivs i mina Icebugs, men en koll på bansträckningen avgjorde ändå att det fick bli Icebugs. Johannes har inga Icebugs och mina broddar var alldeles för små för att få på hans jättedojjor. Tur att Mats har ett par Icebugs som passade. 

Loppet började kl. 17 och vi var där i god tid för att efteranmäla oss. Starten var i Tantolunden så det gick snabbt för oss att komma dit med T-banan. Hela Tantolunden var upplyst med marschaller och det såg så mysigt ut. Arrangörerna hade satt upp två stora tipis och tänt eldar. Verkligen stämningsfullt. Det var ungefär 400 löpare anmälda så det var ju ett litet lopp, vilket jag tycker kan vara skönt ibland.

Vi fick våra nummerlappar och pysslade med lite med överdragskläder och våra ljuskällor förstås. Även om banan var upplyst med marschaller så var tanken att löparna skulle lysa lite extra också. Jag hittade en överbliven ljusslinga från julen som inte blivit nedpackad och den virade jag runt huvudet och la batteriet i fickan. Funkade faktiskt riktigt bra!

Varde ljus!

Jag träffade Pernilla som vunnit en startplats till loppet och som var glad och pigg. I övrigt var det i ärlighetens namn inte många bekanta ansikten, så extra roligt att få ha Johannes med sig. Han sprang ju även Hässelbyloppet med mig i oktober och har sedan dess sprungit två (!) gånger. Men han bangar inte för en snabb vintrig mil för det!

Vi är upplysta!

Vi hade inga målsättningar när det gällde tiden. Självklart pinnar man alltid på lite extra när man har nummerlapp på bröstet, men jag ville framför allt ha kul med sonen och skulle ju i vilket fall som helst sprungit ett pass. Vi bestämde oss för att starta tillsammans och sedan se ifall Johannes ville dra på lite snabbade eller inte. Det var en 5-kilometersbana som skulle springas två varv. Vi började upp till Hornstull och över Liljeholmsbron. Sedan var det flackt längs Liljeholmskajen, men den tredje kilometern var fruktansvärt tung och gick spikrakt uppåt. Otroligt jobbigt. Sedan kom två lättsprungna kilometer över Årstabron och tillbaka genom Tanto. 

Trots den tunga tredje kilometern tycker jag att känslan var väldigt bra! Jag var stark i nerförsbackarna och det är ju faktiskt en konst att springa nerför också! :-) Över huvud taget gick tiden fort. Det innebär alltså inte att det blev en bra tid, utan att jag inte höll på att tänka "Ska det inte ta slut snart" och sådana negativa tankar. Nä, det flöt på väldigt fint. 

På andra varvet lämnade Johannes mig i helvetesbacken (då jag kämpade så jag trodde jag skulle kräkas) och vi spurtade var och en i vår egen takt mot målet. Härlig avslutning i den långa marschallbelysta nerför-rakan mot Tantolunden. Här stod publiken och hejade och det var faktiskt lite mäktigt! 

Lyckliga löpare!

Johannes kom in strax under 50 minuter och för mig blev nettotiden 51.27. När jag sedan laddat över passet från min Garmin så kunde jag se att den åttonde kilometern gick på 5.52 medan den tionde gick på 4.44. Säger väl något om den där backen..

Medaljen var en reflex i ett band rund halsen - fyndigt! Vi hämtade ut våra väskor och stretchade lite halvhjärtat innan vi tog T-banan hem. Där blev det snabb dusch och sedan stack hela familjen till vår lokala kvarterskrog. Johannes och jag kände oss så nöjda att vi beställde in varsin plankstek. Ja, jag blev mätt - jag lovar!

Världens största planka?

Och kanske är den här restaurangen kände för stora portioner, för Elias beställde en barnpizza och se nedan vad han fick!

Så det var definitivt en mätt och nöjd familj som hem från den middagen! En rolig dag och ett roligt lopp! Stockholm Winter Run kan jag absolut tänka mig att springa fler gånger. Och nu kan jag ju konstatera att tävlingssäsongen 2014 är inledd! :-)

Styrka och vinterlopp

Arbetsveckan avslutades med ett styrkepass på Sats. Jag får erkänna att jag har haft rejäl träningsvärk sedan onsdagens styrketräning och det var med viss vånda jag klev in på gymmet. Grymt pass! Sedan får vi se om träningsvärken har givit med sig i morgon eller om den har förvärrats! :-)

Inga muskler skonas på Shape!

Om jag fortfarande kan gå i morgon, och ännu hellre springa, så har jag hittat ett kul lopp som jag kan tänka mig att springa! Stockholm Winterrun är ett 10-kilometerslopp med start och mål vid Hornstull. Start kl. 17 när det har blivit mörkt och sedan ska loppet lysas upp med facklor och ljusshower. Låter riktigt mysigt! Så nu har jag startat operation övertalning för att locka med mig äldste sonen. Just nu är läget positivt, så vi får väl se om nästa inlägg blir en racereport eller om jag bara har lunkat omkring här i närområdet som vanligt. Happy fredag på er hursomhelst!

Transportlöpning

Vissa dagar finns det knappt tid att andas. Så är det nu och så kommer det att vara de kommande veckorna. Jag springer från möte till möte (tyvärr inte i löparmundering) och tillbringar kvällarna vid skrivbordet för att jobba ikapp. När det är så intensivt är det extra skönt att ha löpningen. En ventil när hjärnan arbetar "av sig själv". Jag märker inte att jag tänker, men efter passet känns allt lite enklare.

Ikväll var det kallt när jag stack iväg från kontoret. Jag är mycket nöjd med mina varma vintertights från Craft och även all annan bra utrustning jag har. Så jag var väl rustad när jag satte lurarna i öronen och knappade fram podcasten Möt löparen. En pod som det tydligen redan finns 17 avsnitt av, men som gått mig helt förbi. Men i senaste avsnittet var det Staffan som blev intervjuad och det ville jag inte missa. En snabb löpare med en väldigt nyanserad och ganska tillbakalutad inställning till sin löpning. Väldigt befriande!

Så jag satte av längs Söder Mälarstrand och hann varken fundera över om löpningen var lätt eller tung innan jag var hemma efter knappt nio kilometer och helt perfekt var det eftersom podcasten var slut precis när jag nådde min brevlåda. Optimal längd på det avsnittet! :-)

Och tydligen finns det alltså 16 avsnitt till som ligger och väntar på mig. Det kommer bli mycket löpning framöver! :-)

Styrketräning och en praktisk pryl

Efter ett par vilodagar har det onda i halsen försvunnit och jag känner mig pigg igen. Därför packade jag väskan igår kväll och lyckades vara på gymmet redan före sju. Det funktionella styrkepasset Shape stod på programmet. Instruktörerna lägger själva upp programmet vilket innebär att passet ser helt olika ut för olika instruktörer. En del kör mycket med vikter, medan andra väljer att ha kroppen som enda tyngd.

Dagens pass var bra - fokus på bål, ben, rörlighet och balans. På vägen till kontoret lyxade jag till det och köpte en stor äggmacka och en latte. Så när det var dags för veckomötet kl. 09.00 var jag nytränad, mätt och belåten. Inte så tokigt, faktiskt!

Apropå ingenting så har jag köpt en ny pryl. Jag brukar alltid ha min mobil med mig när jag är ute och springer. Ibland för att kunna lyssna på musik, men också för att kunna fota och för att det finns en viss trygghet i att ha en telefon om man mot förmodan skulle behöva hjälp. I mina långa träningstights som jag har haft i flera år har jag en bakficka som är exakt lagom stor för min mobil. Men i mina nya vintertights får telefonen inte plats! Vilket trauma! :-) Så nu har jag köpte en sån där grej man sätter på armen och efter några löpturer med den måste jag säga att den funkar jättebra!

Mobilen på armen

Inga problem att kunna använda touchscreenen genom fodralet. Dessutom är det gjort av ett material som fungerar som en extra reflex. Så nu blir det mer musik och mer podlyssning framöver!

Tack Intersport!

Jag nämnde i ett inlägg för ett par dagar sedan att jag skulle vilja köpa ett par nya Adistar Boost eftersom det gått hål på tån på mina skor. Jag har sprungit väldigt mycket i dem och det är väl klart att skor slits, men det var ändå i oktober jag köpte dem, så lite väl snabb förslitning kan man tycka. Så läste jag Staffans inlägg om hur han reklamerade ett par skor på Löplabbet. Och började fundera. Jag hade inte kvittot kvar, men jag hade betalat med kort och eftersom jag skrev om skoköpet här på bloggen var det ju lätt att ta reda på exakt vilken dag som jag köpte dem. Men som sagt, jag har absolut sprungit mycket i dem.

Suddigt, men skadan på tån syns ju.

Igår hade jag ändå ett ärende till Liljeholmen och då slängde jag ner skorna i en kasse och gick in på Intersport där jag köpt dem. Jag fick ett mycket trevligt och proffsigt bemötande och det tog inte ens en minut innan jag stod med en kartong med ett par sprillans nya Adistar Boost under armen! Mycket glad och lite förvånad! Självklart lönar sig ett sådant bemötande både för butiken och för skotillverkaren. Jag berättar om det här förstås och jag kommer gärna handla på Intersport framöver - och självklart gärna Adidas. 

Same same - but totally different!

Tyvärr blir det ingen testlöpning av de här godbitarna de närmaste dagarna för jag har fått ont i halsen och känner mig hängig. Inte så konstigt kanske med tanke på hur jag har flängt omkring på sistone, men alltid lika tråkigt. Jag hade sett fram emot styrkepasset Runner's Strength idag, men det fick jag boka av och jag har faktiskt bokat av ytterligare två kommande pass. Hoppas några dagars vila gör susen!

Snölöpning

Det har snöat hela dagen! Stora flingor har dalat ner från himlen och snöröjningen har haft fullt upp med att få vägar och gångbanor framkomliga. På eftermiddagen skulle sonen tävla i tresteg i Storängshallen i Huddinge och jag tänkte att det nog skulle vara en lagom runda att springa hem därifrån efter tävlingen.

Så vi var båda träningsklädda när vi stack iväg och maken agerade hejarklack och chaufför. Det var ganska länge sedan jag var med på en friidrottstävling och som alltid slås jag av hur kul det är och vilken mysig stämning.

Mycket som ska fixas innan start

Vi var klara vid fyratiden och då snörade jag på mig Icebugsen. Idag hade jag tjocka yllestrumpor och det kändes väl aningen bättre, men fortfarande är de definitivt för stora. Jag hade kollat lite på nätet för att hitta den bästa vägen och det var inga problem att hitta från hallen genom Huddinge Centrum och komma under själva leden. Sedan var det raka spåret mot Källbrinks IP och därifrån hittar jag utan problem. Man kan ta några olika rutter, men idag valde jag att springa på en utryckningsväg som leder till Kungens Kurva. Det är en genväg för ambulanser på väg till Huddinge Sjukhus och är avstängd för ordinarie trafik. Därför är den så gott som otrafikerad och skön att springa längs.

Inte helt ensam i skymningen

Det märkliga är att på den här vägen känns det som man är långt ute på landet. Tyst och fridfullt. Jag mötte en häst med ryttare, några få hundägare, men i övrigt helt ödsligt. Efter kanske två kilometer blinkar det plötsligt till och så befinner man sig mitt i Kungens Kurvas handelscentrum. Fullt med affärer och trafik - vilken kontrast.

Det gick ganska långsamt idag i snömodden, men det var okej. Jag var hemma efter elva kilometer och nöjd med mitt pass. Någon annan som har kämpat fram i snön idag?

Kan fötter krympa?

Eller är det skorna som växer? Ja, det fick jag anledning att fundera över under dagens löppass som faktiskt var säsongens första riktiga vinterlöpning.

Sedan jag landade igår vid lunchtid har allt gått i ett eftersom högarna på mitt skrivbord (eller egentligen är det väl mailens inkorg) har vuxit lavinartat. Jag har matat av efter bästa förmåga, men med ständiga tidskrävande möten är det svårt att hinna ikapp. Jetlagen har varit förvånansvärt lindrig, vilket känns skönt.

Idag hade jag lovat sönerna skjuts till friidrotten och tänkte själv passa på att springa medan de tränade. Jag var förstås lite sen hem och kastade på mig löparkläderna medan jag bad sonen springa ner och hämta mina Icebugs i källaren. Knöt snabbt på dem och så ut till bilen för att skjutsa. Men de få stegen till bilen räckte för att jag skulle känna hur skorna glappade. När jag skjutsat sönerna var jag till och med tvungen att ta av skorna för att kolla så att jag inte av misstag fått på mig makens Icebugs (det skiljer dock 4 eller 5 storlekar på våra skor). Nej, det var mina skor och sulorna var inte urtagna, men ändå kändes de jättestora. Jag sprang en 6-kilometersrunda och det funkade ju, men lite konstigt kändes det allt.

Förutom skoproblemet så var det förvånansvärt skönt att springa i snön. Krispig luft och det känns ju inte lika mörkt när det är snö. Bra start på helgen! Jag har sprungit ganska ofta på sistone, men mest korta pass. Under helgen hoppas jag få till ett lite längre pass, men då får jag nog leta fram mina tjockaste yllestrumpor nästa gång för att fylla ut skorna lite. Trevlig helg på er!

Happy Friday!

Flow i regnet

Dagarna får fort! Igår var första dagen av tre på The Digital Book World Conference. Dag 1 var lite mjukstart med workshops, men jag hängde på låset och betade av ett antal nyttiga föreläsningar. Jag träffade några branschkollegor från Sverige och det var kul. När dagen var slut gick vi till en riktig diner och tog en drink och senare på kvällen hängde jag med dem ut på en trevlig restaurang i Meatpacking District.

I morse körde föreläsningarna igång redan 08.30 och jag hoppade över morgonjoggen. Det regnade och jag hoppades att det kanske skulle vara uppehåll senare på dagen. Det är inte klokt vad trött man blir av att sitta hela dagen! Dessutom ska man ju försöka ta in allt som sägs och helst anteckna och vara alert.

Sista föreläsningspasset hade jag ont i kroppen och det var svårt att inte gäspa. En hel del matnyttigt fick jag med mig, men också en hel del gammal skåpmat.

När dagen var slut regnade det fortfarande. Jag gick upp på hotellet och funderade på att skippa löpningen. Men som tur var bytte jag om och stack ut och det är jag så himla glad för nu. Mrs. Garmin hade jättesvårt att hitta satelliterna mellan skyskraporna och ibland blir jag så irriterad på mig själv över att jag inte kan släppa tekniken. Nåväl - när jag väl kom in parken var satelliterna på plats och jag tog det som blivit mitt "vanliga" varv. Första gången jag sprang i mörker i Central Prk, men det var ju inte sent och det var en del andra löpare ute, om än inte alls så många som annars, men det berodde väl på regnet.

Jag hade bra flow - högt tempo och bra flås. Regnet smattrade, men efter att ha suttit instängd hela dagen var det bara skönt. Inser att jag börjar bli lite tjatig, men jag hade inte väntat mig att jag skulle bli så förälskad i New York och i Central Park. I morgon kväll åker jag hem och det känns nästan lite sorgligt. Självklart ser jag fram emot att komma hem, men det har varit härliga och speciella dagar här. Speciella för att jag väldigt sällan är ensam. Så som jag hade varit de här dagarna. Bra, skönt på sätt och vis och nyttigt.

Jag tillhör de, ganska få, av löpare som aldrig egentligen drömt om att springa New York Marathon. Men nu får jag nog fortsätta med intervaller och fartträning, för jag inser att det skulle vara väldigt mäktigt att springa ett marathon här. Men det är väl nu man ska ha en fördel av den tilltagande åldern? Måste gå in och kolla kvalgränserna... :-)

Idag börjar allvaret

Nu har jag haft ett par lyxiga egna dagar i New York med löpning och shopping, men idag börjar seminariet och mässan som är den egentliga orsaken till mitt besök här.

Jag var dock uppe tidigt och hann med en underbar runda i parken. Bästa hittills. Lite tidigare än de andra passen och dessutom i morgonsol. Önskar er alla en underbar dag!

Ett inlägg om shopping

Lika bra att varna redan i rubriken. Det här inlägget kommer enbart handla om shopping - 90% löparshopping, men ändå! Jag fick ju en hel del tips om olika löpar- och sportbutiker och jag har nog faktiskt betat av de allra flesta.

Igår var jag till exempel på Paragon Sports, City Sports, Super Runners Shop samt Jack Rabbit. Dessutom besökte jag sportavdelningarna på de stora varuhusen, som t ex Macy's. Och hur gick det då? Inget vidare faktiskt - men det var ju bra för plånboken. På Jack Rabbit köpte jag Asics-tröjan nedan. Bra reapris, men annars var nog min tanke igår att det inte är så billigt hör som jag hade hoppats.

Idag har shoppingen gått mycket bättre. Jag har varit runt kors och tvärs i stan, till och med åkt en del t-bana för att hinna med. Och det slutade med att jag kom hem med fem spännande påsar varav två syns nedan.

Efter frukost på stan flanerade jag upp till Trump Tower och NikeTown. Cool butik, men ingen rea över huvud taget. Allt var dyrt, men det var verkligen roligt att botanisera i den flera våningar stora butiken. Till slut slog jag till på ett par långa svarta tights med tryck på insidan av vaderna och matchande t-shirt. Det är den absolut mjukaste tröjan jag någonsin haft på mig. Funktionsmaterial förstås.

Ett snabbt besök på GAP resulterade i ett par lila capritights, men dessa hamnadeav okänd anledning inte på något foto. Jag får väl visa upp dem vid något träningstillfälle istället. Så småningom hamnade jag "downtown" där jag bland annat var inne på Lululemon, men där blev det inte något shoppat. Istället hamnade jag i en riktig fyndbutik som jag tror hette Old Navy. Här gjorde jag dagens fyndshopping. Säkert inte världens bästa kvalitet, men känns ändå helt ok och allt satt väldigt bra på. Det blev alltså en lila t-shirt (som matchar GAP-brallorna), en långärmad och höghalsad tröja med tumstopp, en långärmad petrolfärgad funktionströja, svarta mönstrade capritights samt ett par rosa capritights. Hela det här kalaset gick på mindre än 400:- (ja, jag gillar att fynda).

Slutligen kom jag till Adidas-butiken vid Houston Street och den var faktiskt också väldigt bra. Stort utbud och en hel del rea kvar. Nu var det ju inte direkt så att jag hade mågra behov kvar när det gäller löparshopping, men den här knasiga "tröjjackan" kunde jag inte motstå. Har dreglat över den så länge hemma i Sverige och nu fick jag den till ett väldigt bra pris. Sedan återstår att se när jag ska använda den?

Ja, det var väl inte så illa? Jag kommer få träna som en dåre om jag ska hinna anända alla mina nya fina kläder, men det ser jag förstås bara fram emot. Någon kanske undrar varför det inte blivit några skor? Jo, vid närmare eftertanke så är de enda skor jag skulle vilja köpa nu ett par nya Adistar Boost. Mina är inte så gamla, men jag har redan sprungit många mil i dem och så har det blivit ett stort hål framme på tån. Men Adistar Boost är faktiskt inte så prisvärda här. Så jag avvaktarmed det och beställer dem hemma istället.

För den som undrar om jag inte shoppat något annat än löparkläder så kan jag avlsutningsvis meddela: jo, det har jag. Lite smink och en handväska har det också blivit. Tack för idag - slut för idag!

Det här skulle kunna bli en vana!

Jag har egentligen aldrig gillat morgonlöpning. Men här i NY känns det som ett perfekt sätt att börja dagen. Dessutom sov jag så genomruttet inatt och låg bara och inväntade ljuset och sen var det lika bra att sticka iväg.

Lite blåsigt idag, men ingen dimma. Jag följde en slinga som jag hoppades skulle gå runt så att jag skulle komma tillbaka där jag började. Otroligt många löpare ute. Det var verkligen hur många som helst. Snabba, långsamma, sociala grupper och loners.

Trots att jag var väldigt trött så var det toppen att komma ut. Hyfsat tempo höll jag också. Slingan var ganska kuperad men ändå lättsprungen. Och ja, det var en rundslinga så efter en dryg mil kände jag igen mig. Jag la till en liten extrasväng och landade på hotellet efter 12 km.

Nu får jag kaffe och äggmacka och sen kan jag nog inte annat än säga att den här dagen har börjat bra!

Morgonjogg i Central Park

Jag landade i ett gråslaskigt New York igår kväll och tog mig genast till hotellet som ligger på 52a gatan - väldigt nära Tomes Square. Jag hade knappt sovit på planet så i min kropp och hjärna var det väldigt sent på natten - ja nästan tidigt på morgonen.

Istället för att stupa i säng tog jag en liten promenad i neonljusens sken. Skönt att röra på sig efter den långa flighten. Jag passade dessutom på att köpa lite frukt och vatten att ha på rummet.

Efter en hyfsad natt vaknade jag när t började ljusna och kände att det var dags för en löptur. Det blev ingen träning alls hemma de sista dagarna innan resan så nu var jag riktigt sugen. Det var grått och mulet, men inte kallt.

Det var 400 meter bort till Central Park så ur den aspekten måste jag säga att det var ett väl valt hotell. Det som egentligen styrde valet av hotell var förstås att det ligger nära den mässa/konferens som jag ska gå på måndag till onsdag.

Jag har aldrig sprungit i Central Park förut. Det var dimmigt och känslan snudd på magisk när jag sprang in i parken.

Ganska snart märkte jag att det stor funktionärer överallt och att röda plastkoner delade av vägen. Jag var tvungen att fråga vad som var på gång och fick svaret att det var ett 10- kilometerslopp och att alldeles strax skulle de första löparna svischa förbi. Just då kom ledarbilen och de första snabba löparna. Vad roligt! Synd att jag inte kollat upp detta innan för då hade jag glatt ställt upp!

Efter snabbfotingarna var det ett ganska långt uppehåll och jag fortsatte springa lite planlöst i parken. Efter ett tag kom jag till en korsning och då kom loppets vanliga motionärer i en enorm klunga. Den tog nästan aldrig slut. Jag spang vid sidan, mot strömmen.

Efter ett tag vände jag tillbaka och tog ungefär samma väg hem. Det gäller ju att inte villa bort sig det första man gör. Totalt fick jag ihop nio kilometer och det kändes så bra att syresätta hjärnan och få igång kroppen ordentligt.

Efter en lång skön dusch tog jag frukost på stan och sedan har jag mest flanerat omkring och gått i affärer. Det är julrea nästan överallt, men jag har knappt shoppat någonting. Jag får liksom panik när affärerna är fulla och alla står och river och sliter i allt. En hel del sportaffärer har jag hunnit med, men hittills inga inköp. Får se om det blir något imorgon.

Nu ska jag snart gå ut och äta middag och göra stan osäker. Men jag kommer nog vara hyfsat skötsam för imorgon är jag sugen på en lite längre runda i parken. Då ska det dessutom vara sol!

Tipsa mig om New York!!

New York, New York!

På fredag åker jag till New York! Jag ska vara med på en e-bokmässa under måndag-onsdag nästa vecka och tänker passa på att ha en egen lyxig helg alldeles solo i New York! Det är många år sedan jag var där, men jag har betat av en hel del av "turist-måstena" och tänker därför att jag kan ägna mig åt att mer allvarliga saker som shopping av löparskor och sånt... :-)

Därför behöver jag nu era allra bästa tips gällande shopping i New York och alla andra bra tips är förstås också välkomna!

Jag kan lova att New York kändes avlägset när jag idag harvade runt Riddarfjärden på lunchen. Grått, grått, grått... Men det var i alla fall pass 36 av 50 i utmaningen och om jag inte blir sjuk så finns det nog goda chanser att jag får ihop mina 50 pass.

50 shades of grey - again

Avslutar ledigheten med ett superpass!

En lång skön ledighet går mot sitt slut. Ikväll har jag plockat fram portföljen, gått igenom veckans möten och mentalt börjat förbereda mig för verkligheten. Det blir nog kul! Men inte lika mycket tid för träning förstås. Därför passade jag på att få till ett litet "dubbelpass" idag.

Jag packade min löparrygga med inneskor och ett tunt ombyte, tog på mig utelöparkläderna och sprang iväg till gymmet vid Telefonplan. Det blev 4,5 km innan jag kom fram precis i tid för att få en biljett till dagens Shape-pass. Det där styrkepasset som jag skrivit om tidigare alltså. Snabbt in och ta på en torr tröja och inneskorna.

Passet var minst lika bra som förra gången. Kanske var det jag själv som var lite bättre idag? Nu kunde jag övningarna och kunde ta i och utmana mig själv lite mer. Det måste jag helt enkelt ha gjort för jag svettades betydligt mer än i fredags. Om det nu inte var eftersvettningar från löpningen...?

Efter 55 minuter var jag rejält trött, men nöjd med att ha gått igenom hela kroppen och fått jobba med framför allt knän, höfter och bål.

Drog på springkläderna och sprang hem igen. Lite långsammare den här gången... Så totalt blev det alltså 9 km löpning och 55 minuter styrka. Bra pass. Någon annan som kört ett superpass idag?

På allmän begäran - ytterligare en svettig selfie! ;-)

Hur registrerar jag min träning?

I mina senaste inlägg har jag visat sammanställningar av min träning (inte så konstigt kanske med tanke på avslut av ett år och start av ett nytt) och jag har då fått frågan hur jag gör dessa snygga sammanställningar.

Jag registrerar sedan flera år tillbaka all min träning på www.jogg.se. Jag började göra det redan 2008 (alltså innan jag blev biten av löpningen på allvar), och har fortsatt ända sedan dess. Sajten startades av löpare för löpare, men har utvecklats och man kan idag regga alla sin träning och det finns en massa fina finesser som jag ännu inte använder.

Förutom att du kan registrera din träning så är det ett väldigt bra och trevligt forum där man kan ställa frågor, diskutera och få tips om diverse saker. Jag har alltid trivts väldigt bra på jogg.

När det gäller statistik och sammanställningar så väljer man själv hur träningen ska visas. Jag har alltid mina inställningar så att jag ser varje vecka för sig - till exempel förra veckan enligt nedan:

Längst till vänster ser jag vilken typ av träning det är (löpning, styrkestäning, övrig träning) och därefter kommer en kolumn där man kan specificera inom gruppen (distans, fartlek, uppjogg, nerjogg etc). Alla pass med ett litet (i) innebär att jag har tankat ner infon från min Garmin. Du kan själv lägga till träningsformer, till exempel bikramyoga eller tennis som är några av de övriga träningsformer som jag har lagt till.

Vill du sedan grotta ner dig i fördelningen mellan olika träningsformer kan du enkelt ta fram cirkeldiagram för olika tidsperioder. Nedan ser ni min träning de senaste 12 månaderna:

Jag blir alltid lite deprimerad av de här årsbilderna för de visar hur dålig jag är på alternativ träning. Det som står som Övrig träning här ovan är tennis. När jag då har haft en vecka med bra andel alternativ träning ( till exempel denna vecka) så ändrar man bara tidsperioden till en vecka och då ser diagrammet ut så här:

Då känns allt genast mycket bättre. Sedan finns det en hel massa andra roliga funktioner. Min favorit (och ganska nördiga) är en flik som heter Utrustning. Här lägger jag in (med foto och allt) alla mina skor och varje gång jag reggar ett pass skriver jag in vilka skor jag använt och då kan jag se hur många mil jag har sprungit i alla par. I fallen nedan har jag satt 100 mil per skopar som "mål" och då ser man enkelt hur stor andel av milen som är förbrukade. Sedan kan ju skor hålla betydligt mer eller betydligt mindre än 100 mil, men du kan välja själv vilken siffra du tycker är rimlig.

På jogg kan du också hålla koll på tävlingar och dina egna tävlingsresultat kan visas separat i en egen lista. Allra bäst och roligast är nog det sociala nätverket. Du kan följa dina kompisars träning och du blir peppad och uppmuntrad i din egen träning. Ofta händer det att man hittar nya vänner som man först följer på sajten, men förr eller senare brukar man träffas på någon tävling och det är himla kul.

Så nu vet ni hur jag reggar och hur bra det är! Har ni inte varit inne på jogg så in och kika med detsamma! Här har jag nog bara nämnt en bråkdel av allt som är bra! Hoppas vi ses på jogg - ni hittar mig här! :-)

Bra start på året!

Ok - det är den första veckan på det nya året. Jag kan nog inte räkna med att veckorna kommer att se ut så här framöver. Men nog har jag anledning att vara nöjd med en vecka som innehåller 47 km löpning, en timme tennis och en timme styrketräning. Känns bra!

Dagens löpning blev ett sent inklämt pass precis före middagen idag. Det var redan beckmörkt och blåste ganska kraftigt. Jag hade lovat att infinna mig på middagen kl. 19 och jag hade ändå bestämt mig för att hinna med 10 km. Trots viss stress blev ändå riktigt skön löpning. Lätta ben och lugn andning. Så skönt med luft och egentid. Och dessutom är det helgdag imorgon - inte så dumt det här att avsluta en lång ledighet med en långhelg.... jag hinner nog med lite träning i morgon också. :-)

Svettig selfie från dagens pass

Styrketräning och fartlek

Bild lånad från Sats hemsida

Gårdagens styrkepass på Sats var riktigt bra. Och ett kvitto på hur otroligt svag jag är. Svaga knän, svag bål och spagettiarmar. Det enda som är bra med det är att det finns mycket att göra åt det! :-) Hela passet byggde på funktionell styrka, balans och rörlighet. Jag var riktigt trött och nöjd efter en timme.

Vad gäller utmaningen "50 löppass på 100 dagar" så håller jag ställningarna riktigt bra. Idag rev jag av pass 33 av 50 och det är 34 dagar kvar av utmaningen. Det borde väl kunna funka? Dagens pass blev för första gången på länge ett fartlekspass. Jag hade först tänkt snabbdistans, men jag kände mig trött och sliten och då blev det fartlek istället. Kanske mest psykologiskt att fartlek känns enklare än snabbdistans för i slutänden blev dagens pass riktigt snabbt ändå. Jobbigt, men jag kände mig mycket piggare efter löpningen än före. Ha en skön lördag!

Det nya årets goda föresatser

Det talas mycket nu om nyårslöften och framför allt vådan av nyårslöften som man inte kan hålla. Som istället gör att man känner sig värdelös och misslyckad. Och även om jag håller med om att löftena/målen ska vara realistiska och nåbara så tycker jag att det är härligt att ett nytt år ger så många möjligheter till nystart. Möjligheter som självklart finns året om, men det finns en tjusning i att börja sitt nya liv just vid nyår.

Själv har jag inga nyårslöften alls, men när det gäller träningen så har jag i alla fall en del planer som jag hoppas kunna förverkliga. Jag känner också att det nya året i kombination med några lediga dagar har givit extra motivation och energi när det gäller träningen. 

Fast jag tog nog ut mig mer än jag ville erkänna igår på Linnéas snabba pass för i morse när jag stack ut på en runda i den grå, grå världen så kändes benen tunga och sega. Det blev åtta ganska lugna kilometer längs Vinterviken och trots all det gråa och de tunga benen så var det faktiskt riktigt skönt.

50 shades of grey

En typisk sak som jag tänker på i nyårssammanhang är det här med styrka. Jag måste helt enkelt bli starkare, framför allt i bål och knän. Så i sann nyårsanda har jag anmält mig till tre styrkepass på Sats de närmaste dagarna, med start idag.

Så nu ska jag strax iväg och träna och då inser jag verkligen att jag är i nyårsmood. Tennis och löpning igår, och löpning och styrka idag. Jag som sällan kör dubbelpass över huvud taget. Och sannolikt kommer jag inte lyckas köra styrka varje vecka framöver, men då får jag väl vara nöjd med att jag åtminstone får till ett antal pass i början av terminen. Då blir det några fler pass än om jag inte hade styrketränat alls. :-)

Variationspass med IF Linnéa

Julens vila är definitivt över! Idag drog jag igång träningen rejält. Direkt på morgonen körde jag en timme tennis med Katarina. Mycket roligt och jobbigt. Vi bestämde oss för att 2014 ska bli året då vi lär oss serva. I övrigt spelar vi nämligen hyfsat, men båda är helt kassa när det gäller serven.

På kvällen var det dags för ett löppass med IF Linnéa. Jag har inte varit där sedan i mitten av november. Det stod variationspass på schemat och tanken var 15 minuter uppvärmning, sedan 15 minuter lite långsammare än tävlingsfart på milen, därefter 15 minuter i tävlingsfart för att sedan avsluta med 15 minuter som är lite långsammare än tävlingsfarten. jag kände mig trött och seg och bestämde mig för att hänga på gruppen som skulle köra 5.30-fart, 5.15-fart, 5.00-fart och slutligen 5.15-fart.

Jag var otroligt trögstartad idag. Jag som har "braggat" om hur jag höjt min lägstanivå och allt fick verkligen kämpa för att hålla 5.30-tempo... Men efter hand lossnade det och jag insåg att vi sprang betydligt snabbare än vår tänkta fart. Det ville sig inte bättre än att jag fick ihop exakt 12 km på 60 minuter vilket alltså är ett snitt på 5-tempo. Och eftersom vi sprang långsammare i början betyder det att jag har ett stort antal kilometer under 5-tempo och några låg till och med runt 4.40.

Efter en liten nerjogg var vi tillbaka på Zinkensdamm och jag var trött och otroligt nöjd. Bra start på löparåret! Vad har du tränat idag?

2013 vs. 2012

Det bästa med ett nytt år är för mig möjligheten att utvärdera det gamla, lägga de sämre bitarna till handlingarna och ta med mig de bästa bitarna vidare in i nästa år. Min ambition med löpningen när jag gick in i 2013 var att springa kortare och snabbare. När jag säger kortare menar jag nog egentligen mindre - min plan var helt enkelt att inte lägga lika mycket tid på löpningen. Och med snabbare menade jag främst att sänka min tid på milen. Det är ju ett mätbart mål! :-)

Och nu när 2013 är helt färdigsprunget är det roligt att kolla på statistiken. Även om jag milen inte blivit så mycket snabbare så finns det annat som ser bra ut.

2012

2013

Det första som slår mig är att jag inte sprungit mindre. Jo, det skiljer några futtiga kilometer, men det är alldeles för lite för att göra någon skillnad - 1700,5 km jämfört med 1708,6 km. Däremot är passen lite kortare i år och i gengäld fler. Men det mest intressanta är att genomsnittstiden per kilometer var 6.15 under 2012 och nu ligger den istället på 5.57. Det känns riktigt bra tycker jag.

Andra delen av året är snabbast och det är kanske inte så konstigt med tanke på att TEC ligger på våren samt att vi hade en riktigt lång och snörik vinter. Det jag vill komma fram till är att även om jag är lite besviken över att min miltid inte förändrats så mycket så visar de här bilderna att jag definitivt blivit snabbare och därmed levt upp till åtminstone hälften av min målsättning.

Så nu är frågan - kan jag under 2014 bli lite snabbare på de långa loppen?