Krax och snor!

Usch! Veckan som slutar idag går till historien som en av de sämre. Asförkyld och supermycket att göra. Ingen perfekt kombination. I måndags var jag hemma från jobbet och satt vid köksbordet och betade av den överfyllda inkorgen. Men resten av veckan var fylld av möten och nu är inkorgen superfull igen.
Halsinfektionen blev bättre och gick över i en illvillig hosta. Jag hostar och hostar så det känns som om revbenen ska brytas! Så trött!

Så det blev så klart inget Milspår för mig. Solen sken och förväntansfulla vänner drog iväg medan jag satt och hostade. Varje kväll har jag tänkt "I morgon är jag säkert bättre", men så har det inte känts. Trist också med tanke på det underbara vädret. Jag vill ju bara ut och springa.

Och när dagarna har gått har jag också blivit mer och mer orolig för Sthlm Marathon - jag måste ju känna mig i form tills dess! Det gäller ju inte enbart förkylningen utan också knät som fortfarande inte känns helt ok.

Nåväl, efter denna inledande gnällorgie måste det ju komma något positivt. Idag har jag sprungit! Fia messade igår och var sugen på en gemensam runda idag. Utan henne hade jag definitivt inte kommit iväg. Jag hostade så mycket i morse att jag höll på att kräkas. Men jag sa till Fia att jag kanske bryter inom kort, men när vi kom iväg så gick det faktiskt riktigt bra. Benen var pigga och glada, även om högerknät knorrade mer än jag skulle önska. Andningen höll jag väldigt ytlig, men då funkade det faktiskt och jag hostade nästan inte alls under rundan.

Solsken i blick

Fia och jag har faktiskt inte sprungit ihop sedan i höstas så vi hade mycket att prata om. Vi sprang bort till terrängspåren i Segeltorp. Det var 4 km dit. Där tog vi 5 km i terrängen och det är ju som bekant tuffa spår. Väl hemma hade jag fått ihop 13,3 km!! Utan hosta!

Så låt oss hoppas att det har vänt nu. Från och med idag blir det bara bättre! Jag fortsätter med rehabövningarna för knät och hoppas ha stärkt något till på lördag. Den här veckan är också knökfull med jobbevents och resor så det kommer inte bli någon optimal vilo- och uppladdningsvecka. Men just nu nöjer jag mig med förhoppningen att vara frisk och kunna genomföra. Tiden blir i det här sammanhanget sekundär. Men jag vill stå där på startlinjen på lördag - det vill jag verkligen!