Sthlm Halvmarathon - the story

Igår var det alltså dags! Jag skulle uppnå det andra av säsongens två uppsatta löparmål, nämligen halmaran sub1.50. Till saken hör att jag endast har sprungit två halvmaror tidigare. Den första var Sthlms Halvmara förra året då jag mycket nöjd kom in på 1.59.12 och ett par veckor senare Ålands halvmara där jag fick tiden 1.54.09.

Så att målet skulle vara sub1.50 var lätt att förstå, men när jag började räkna på vilken snitthastighet jag måste hålla så blev jag minst sagt nervös. Veckan innan hade jag haft problem med en hälsena, men när jag vaknade igår morse kände jag mig faktiskt helt okej. Lite pirrig och spänd av förväntan.

Ombytt och färdig att ge mig in till stan

I år hade jag sällskap av Camilla som skulle springa sin första halvmara. Tyvärr har det inte blivit något alls av den gemensamma löpträningen vi hade tänkt oss i sommar, men Camilla har tränat ordentligt, även om hon aldrig sprungit så långt som 21 km. Rekordet låg kring 16 km.

Flera andra bekanta skulle springa, men tyvärr fick jag sms från Fia som var hostig och förkyld och var tvungen att ställa in. Så surt, för hon hade verkligen laddat.

Jag åkte in till stan i god tid och hann snacka lite med Mats L och några andra. Sedan kom Camilla och vi lämnade in våra saker och gav oss iväg mot startfållan. Camilla var i startgrupp D och jag i C. Vi skulle inte springa tillsammans, utan mötas upp efteråt. Jag gissade på att Camilla skulle komma in på 1.56, men själv trodde hon mer på 2.14. Ganska stor skillnad och ni kan ju gissa vem som känner henne bäst? :-)

Louise och Camilla före start

I startfållan träffade jag Lars från TSM. Vi brukar hålla ungefär samma tempo och hade också samma mål, så vi bestämde att vi startar tillsammans, så får vi se sen om vi håller ihop eller en kanske drar ifrån. Lars verkade grymt taggad, så det skulle väl inte bli jag som drog ifrån, tänkte jag.

Pang, gick starten och vi kom iväg. Lite trångt i början, men okej. Ganska snart efter start sprang vi in i tunneln och här ballade ju alla klockor ur. På min klocka blev det konstigt nog som om jag hade sprungit längre än jag i själva verket hade. Det skilde på ungefär 350 meter, vilket gjorde att min snitthastighet blev bättre på klockan än i verkligheten. Lite stressande eftersom jag helt hade snöat in på att hålla minst 11,5 km/h i snitt för att klara sub1.50. Men min klockan stod länge på att jag snittade på 12,5 km/h och det stämde ju inte.

Uppför Torsgatan och den är himla tråkig tycker jag. Runt Vasaparken och sedan över till Kungsholmen. Här fick jag grymt håll! Det gjorde så ont att jag knappt kunde andas! Men jag vet ju att det brukar släppa efter ett tag så det gällde bara att försöka härda ut. Jag sa till Lars att jag hade håll så att han inte skulle vänta på mig, men ungefär där tror jag att han saktade in lite och efter det såg jag faktiskt inte honom mer. Hållet släppte efter ett tag och vid 7 km var det vätskekontroll. Jag var lite i valet och kvalet, men bestämde mig för att skippa det och springa på.

Nu var det jobbigt! Tempot var högt och jag var rädd att jag inte skulle hålla ända in i mål. Ner på Norr Mälarstrand. Här är det platt och fint och det går att bara mata på. Passerade milen på 49:44! Så nu har jag faktiskt sprungit milen sub50 TVÅ gånger! Skillnaden nu från I Form-loppet var bara att jag inte kunde kasta mig ner i diket och pusta ut. Mer än hälften kvar...

Jag drack på nästa vätskestation och tänkte på Petra som brukar skriva om hur mycket man kan "grisa" på lopp. Jag grisade på efter bästa förmåga. Vattnet rann över tröjan och endast en bråkdel hamnade i munnen...

Passerade Riksdagshuset och ut på Skeppsbron. Då kom de bästa tjejerna springade mot mål. Jag missade Isabellah, men såg tvåan spurta mot målet. Då hade jag ungefär 8 km kvar. Ner på Söder Mälarstrand och jag pressade på. Här fick man bitar av powerbars och dricka vilket jag tacksamt skvimpade i mig. Och nu började också något form av nedräkning. När jag passerade 16 km räknade jag ut att chansen till sub1.50 fanns kvar, men samtidigt är den långa sträckan vid Tanto ganska trälig och krafterna började definitivt sina. Tog Dextrosol vid 17 km och kämpade på. Uppför backen efter Mariatorget och sedan ner för Götgatan. Segervittringen började infinna sig! Ja, sergervittring som i att nå sitt mål, menar jag. Skeppsbron kändes ovanligt lång och i svängen upp vid slottet var krafterna i princip slut. Jag brukar säga att jag alltid har spurtkrafter kvar, men den här gången var det inte mycket till spurt. Men i mål kom jag på finfina 1.47.20! Otroligt nöjd!

Fick min medalj och "goodiebag" och stod kvar strax efter målet för att se om jag kunde hitta Lars. Blev snabbt kall och gick och hämtade ut överdragskläder och väntade in Camilla. Behövde inte vänta länge - hon kom in på strålande 1.56.13 (vad var det jag sa!)

Svettig och glad Camilla!

Men dagen var inte över nu! Efter lite halvhjärtad stretch åkte vi hem till Camilla. Dit anlände också hela min familj och sedan blev vi bjudna på världens härligaste middag av Mattias. Camilla och jag snabbduschade och sedan var det underbart att sjunka ner vid dukat bord och bara njuta av den goda maten. Kort sagt - en fantastiskt spännande, jobbig och rolig dag som avslutades på allra bästa sätt!

1:47:20!! :-)