Status

Lång bloggtystnad. Om någon undrar vad jag har gjort under den här tiden, så är svaret att jag inte har sprungit. Inte en meter. Efter halvmaran fick jag obegripligt ont under höger fot. Mitt i hålfoten liksom. Jag linkade omkring och försökte att inte belasta där, vilket snabbt gjorde att jag fick ont på andra ställen.

I onsdags åkte jag till bokmässan i Göteborg. Årets höjdpunkt i min bransch. Det är också årets jobbigaste, mest hektiska och framför allt roliga dagar. Under fem dagar jobbar och festar man dygnet runt. Så här ser dagarna ut:

Full fart i montern!

Över 100.000 mässbesökare, vi sålde över 10.000 böcker. När mässan stängde i söndags kl. 17 packade vi ner montern och var hemma i Stockholm efter midnatt. Trötta och glada. Och förkylda.

För oj vad förkyld man blir på mässor - det gäller tydligen alla. Jag var den av oss som fick ont i halsen först och idag har jag mest snuva och en enveten hosta, men  mina kollegor är fortfarande i den värsta fasen.

Så det var statusen det. Trött, förkyld, glad och lite ont i foten. Ja, för foten blev ju inte bra av att stå på ett hårt mässgolv i fem dagar, men jag tycker nog att den är bättre. Inte så att jag vill springa på den, men till helgen hoppas jag kunna komma ut på ett pass.

Men den här långa statusuppdateringen måste ju leda till något. Och det gäller förstås SUM. Sörmlands Ultra Marathon som går av stapeln den 8 oktober. Sista anmälningsdag är imorgon. Jag har varit sugen på detta länge, men velat fram och tillbaka om jag verkligen klarar av det. Terränglöpning är definitivt inte min bästa gren. Men nog skulle jag väl ändå kunna genomföra? Kan man se det som ett härligt långpass eller dras man ohjälpligt med i tävlingen? Jag vet faktiskt inte.

Idag resonerar jag så här: Jag har drygt tio dagar på mig att bli helt frisk - det känns lovande och rimligt att jag blir det. Den 8 oktober kan vara en sådan härlig höstdag som det är idag och då skulle det vara underbart att ägna dagen åt att springa i det sörmländska landskapet. (Det kan förstås också bli en regnruskig höstdag, men här väljer jag att tänka positivt.)

Nu känner jag efter - jo, jag känner att jag fortfarande vill! :-)