Det är en förmån att ha sådan här vacker natur inpå knuten. Jag springer ut från vårt hus och genom villakvarterens vindlande gångar och inom kort är jag vid det gamla sägenomspunna Café Lyran. Nerför en backe bara och sedan kan man springa längs Mälaren i princip hur långt som helst. Kanske inte hur långt som helst, men tillräckligt långt för mig i alla fall.
I söndags var dags för långpass. Benen var lite trötta efter Topploppet, men jag tänkte mig ett lugnt tempo. Jag fick sällskap av Samuel som ville köra BMX på skogsstigarna. Vi följde stigarna förbi Mälarhöjdsbadet, Sätrabadet och rundade slutligen Skärholmens Gård. Här vände vi åter mot Mälarhöjden och det roliga var att nu började Samuel blir svettig och trött! Själv kände jag mig helt ok, men det var som sagt ett väldigt modest tempo. När vi kom tillbaka till Lyran sprang jag inte upp till vägen utan att sneddade vidare till Pettersbergsvägen. Jag ville testa att fortsätta längs vattnet bort till Vinterviken.
Vid Gropen nära Fridhemskanotisterna fick Samuel nog av sin galna mamma och lämnade henne åt sitt öde. Jag fortsatte oförtrutet och var snart inne på välkända gamla Vinterviksrunda. När jag hade rundat Vinterviken och var på väg hemåt började energin verkligen ta slut. Jag hade nog ätit för lite till lunch. Det är knepigt det där med att äta lagom mycket och lagom lång tid innan träning.
Hursomhelst, de sista kilometrarna var tunga, men hem kom jag utan att ha stannat någon gång och efter att ha ritat upp rundan på jogg.se så kunde jag konstatera att det blev 18 km på 1.54. Godkänt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar