Det kom ett brev

 

I veckan dök ovanstående brev ner i vår brevlåda. Innehållande all spännande information om vår höstlovsresa. Det blir en halvmara på Åland förstås! Både Mats och jag ska springa. Sedan blir det några familjedagar med äventyrsbad, god mat och mycket annat. Jag längtar! Idag känner jag hur det kliar lite i halsen och det oroar mig. Nu vill jag verkligen hålla mig frisk, så jag fortsätter med mina blåbär, gojibär, nötter, vitlök och allt annat jag inbillar mig kan ha positiv effekt på hälsan.

Glasögonormens förbannelse

En synvilla

Idag var det dags att ta igen gårdagens uteblivna löptur. Jag var på ett seminarium hela dagen och skyndade sedan till skolan för att hämta Elias. Barnen var ok med att vara ensamma en timme så jag kastade på mig löpkläderna. Det duggade, men var faktiskt bara skönt och friskt. Benen var pigga och sprang av sig själva. Nio km blev det. Jag hade verkligen kunnat fortsätta mycket längre, men barnen och matlagningen väntade. Väntade gjorde även nedastående lille goding!





Lika som gojibär?!



Antioxidanter mot mörkret?

Mums!

Börjar dagen med varma blåbär, yoghurt, flingor med tranbär och pumpafrön. Toppar med hasselnötter, mandlar och gojibär. Känns som ett löfte för en riktigt bra dag!

Löplust? Tror inte det....

Utanför kontoret...

Från mitt kontor har jag en strålande utsikt över Riddarfjärden. Ljuset, vattnet och Västerbron bidrar till kreativa tankar och harmoni. Ibland springer jag hem från jobbet. Det hade jag också tänkt göra idag. Men det piskade regnet och mörkret som la sig tidigt gjorde att jag värjde mig för tanken. "Äsch, jag kommer att tycka det är friskt och skönt när jag väl kommer ut" försökte jag övertyga mig själv. Men i själva verket visste jag att det jag möts av utanför dörren är bilden ovan. Inte så mysigt.
Nej, idag blev det faktiskt T-bana hem. Får se om jag kan kompensera under veckan. Istället fick jag lite mys och läxläsning med de här härliga killarna.

Knatte, Fnatte och Tjatte <3

Vem skulle byta bort en sån kväll?

59 km!!

Spring in benen!

Ja, inte på en dag alltså... Nu var det ett tag sedan jag noterade mina rundor här på bloggen, men det betyder inte att jag bara har latat mig. Jag är bara så dålig på att komma ihåg att ta bilder när jag har sprungit och utan bilder blir ju bloggen mycket tråkigare. Men en koll på jogg.se visar faktiskt att jag presterat 59 km sedan förra inlägget och det känns ju inte helt fel.
Det har blivit ett antal varv här i mitt närområde, men också några vackra pass längs vattnet. Kylan har kommit, men ännu så länge funkar det bra. Jag har egentligen aldrig förr sprungit efter den 1 oktober så vi får se hur det känns när det blir minusgrader. Mössa och vantar är dock införskaffade och ännu så länge känns det bara härligt med den krispiga luften.

Det är så mycket jag vill hinna med!

Höstlöven yr!



 Jag vill vara en bra mamma som har koll på barnens aktiviteter och skolor, en rolig och smart fru, en högpresterande kollega, och så vill jag förstås klämma in ett par löprundor varje vecka. Inte helt lätt att hinna med. Idag var det jag som hämtade Elias på skolan. Han behövde nya träningsbrallor eftersom de imorgon ska iväg till Sätrahallen och ha Mälarolympiad. Brallor inhandlades. Sedan skulle jag fixa middag innan scouterna började och så hade jag lovat att steka plättar till morgondagens olympiad.

Men däremellan klämde jag in en liten löptur. Det blev den vanliga ner till Vinterviken. Och det var kanske bra att jag hade lite bråttom för det blev min bästa tid någonsin på den rundan!

Sedan blev det plättar för hela slanten! :-)

Långpass 18 km

Det är en förmån att ha sådan här vacker natur inpå knuten. Jag springer ut från vårt hus och genom villakvarterens vindlande gångar och inom kort är jag vid det gamla sägenomspunna Café Lyran. Nerför en backe bara och sedan kan man springa längs Mälaren i princip hur långt som helst. Kanske inte hur långt som helst, men tillräckligt långt för mig i alla fall.

I söndags var dags för långpass. Benen var lite trötta efter Topploppet, men jag tänkte mig ett lugnt tempo. Jag fick sällskap av Samuel som ville köra BMX på skogsstigarna. Vi följde stigarna förbi Mälarhöjdsbadet, Sätrabadet och rundade slutligen Skärholmens Gård. Här vände vi åter mot Mälarhöjden och det roliga var att nu började Samuel blir svettig och trött! Själv kände jag mig helt ok, men det var som sagt ett väldigt modest tempo. När vi kom tillbaka till Lyran sprang jag inte upp till vägen utan att sneddade vidare till Pettersbergsvägen. Jag ville testa att fortsätta längs vattnet bort till Vinterviken.

Vid Gropen nära Fridhemskanotisterna fick Samuel nog av sin galna mamma och lämnade henne åt sitt öde. Jag fortsatte oförtrutet och var snart inne på välkända gamla Vinterviksrunda. När jag hade rundat Vinterviken och var på väg hemåt började energin verkligen ta slut. Jag hade nog ätit för lite till lunch. Det är knepigt det där med att äta lagom mycket och lagom lång tid innan träning.

Hursomhelst, de sista kilometrarna var tunga, men hem kom jag utan att ha stannat någon gång och efter att ha ritat upp rundan på jogg.se så kunde jag konstatera att det blev 18 km på 1.54. Godkänt!

Topploppet!

3000 löpsugna samlades i Hagaparken

Jaha, plötsligt var det dags för Topploppet! Vi hade cykelfest i området igår kväll och ska jag vara allvarlig så kände jag mig inte speciellt löpsugen imorse. Lite trött och tung i huvudet var jag allt. Jag skulle ta en buss från Odenplan till Haga Södra, men uppenbarligen var jag inte den första som tänkt detta. Bussarna var knökfulla och jag kom inte med. Skulle jag vänta en kvart till nästa buss och riskera att missa starten? Nej, jag hittade en likasinnad, Camilla, och delade en taxi med henne. Nu fick vi gott om tid att lämna in värdesaker, överdragskläder etc.

Solen sken och det var faktistk en härlig dag. Det var endast en startgrupp för dem som skulle springa 10 km, vilket resulterade i att det var väldigt trångt i början. Irriterande trång faktiskt. Nu var jag ju ändå inte i form för något PB utan tog det ganska lugnt tillsammans med de övriga. Banan var hyfsat kuperad, men gick mer nerför än uppför som tur var.

På andra varvet lättade det och jag kunde dra på lite mer. De sista två kilometrarna var jag trött, men kom in på den acceptabla tiden 54:04. Enligt min egen klocka i alla fall. Det officiella resultatet var 54:13 och så mycket brukar det faktiskt inte slå.

Sammanfattningsvis var det ett ganska trevligt lopp och jag kom hem trött och glad.

Snabb blir jag aldrig!

Nä, att springa snabbt är inte min grej. Mer då uthållig, men knappt det heller. Ibland försöker jag springa "snabbdistans" men skillnaden mellan dem och mina vanliga rundor är försvinnande liten. Bästa snitthastigheten jagb haft på en sex kilometersrunda är 5:05. Idag kom jag iväg ganska sent, vid 21-tiden och det var mörkt och kallt. Antagligen ville kroppen bara hem så fort som möjligt för benen satte iväg med en väldig fart.

Hela tiden kändes det som om jag aldrig sprungit så fort i heöa mitt liv. Jag formligen flög fram. Kändes det som alltså.... Sista hundra metrarna tryckte jag ut den sista kraften. Jag var säker på att ha slagit PB ganska rejält och jag hoppades till och med på en snittfart på under 5 min/km.

Därför blev jag besviken på att klockan bara visade 3 sekunder snabbare än förra gången! Nåväl snittet gick ner med en sekund till 5:04, så jag får väl vara glas och fira! :-)