Det har blåst kallt de senaste dagarna i Stockholm. Snömodden har frusit på och blivit glashal och hård. Jag får allt svårare att motivera mig att ge mig ut och springa. Visst har ljuset börjat återvända och dagarna blir längre, men ändå - februari är och förblir den tuffaste och tråkigaste månaden för mig.
Nu vill jag ha sol, värme, bara ben, sköna terrängrundor och röd tartan! Jag vill springa snabbt och svettas! Jag vill springa långt och långsamt! Jag vill höra fåglarna sjunga och vågorna klucka! Och jag vill längta efter nästa löprunda! Är det verkligen alldeles för mycket begärt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar