Sol i Alperna och sol i sinne!

Underbar dag i Italienska Ponte di Legno idag! Vi kom hit igår och fixade liftkort och hyrde den utrustning som behövdes för att kunna vara redo för backarna kl. 09.00 i morse! Vi är ett gäng med sex vuxna och nio barn/ ungdomar och det är härligt!

Solen har strålat hela dagen från en klarblå himmel och vi har suttit ute och ätit lunch. Nu är jag härligt trött i kroppen och det är strax dags för middag! Tjoho!

Backträning!

Efter en mycket trevlig middag med goda vänner igår kväll får jag erkänna att jag inte var lika pigg imorse som jag var igår. Men solen sken lika vackert och efter några timmar var det ändå skönt att ge sig ut. För första gången på väldigt länge hade jag bara underställströjan under den tunna jackan och var ändå supervarm hela passet. Kan i och för sig bero på att jag körde ganska hårt idag.

Jag började med en längre uppjogg på nästan sex kilometer som dessutom gick lite snabbare än jag tänkt. Fläckvis glashalt och jag fick vara väldigt koncentrerad för att hålla mig på fötterna. Efter sex kilometer var jag nere vid Mälaren vid Fridhemskanotisterna och det är här jag har min backe. Den backe som jag springer de enstaka gånger jag försöker mig på backträning.

Backen är ungefär 130 meter lång och stiger segt uppför. När man tror att den är slut så svänger den av åt vänster, men fortsätter lika segt uppför. Idag var det dessutom massor av söndagsflanörer som var ute med barnvagnar och hundar och jag kunde se hur de liksom skakade på huvudet åt mig... Eller om de kanske kastade beundrande blickar - vad vet jag?

Jaha - en blick uppför backen och så iväg. Tänkte på hållningen och armarna och den första vändan gick hyfsat snabbt. Sedan långsam jogg ner igen. Vände varje gång exakt vid papperskorgen och så upp igen! Fy fasen, vad jobbigt! Fem varv blev det i alla fall. Sedan fick jag stänga av klockan och stå och flåsa en stund. Sprang hem två kilometer och körde igenom stretch och styrkeövningar.

Jag funderar lite på att köra igång med det träningsprogram inför maran som är med i senaste numret av Runner's World. Det är ett 14-veckorsprogram. Egentligen är jag inte mycket för att följa träningsscheman, men jag tror att det kan hjälpa mig att få till kvalitetspassen som jag annars aldrig prioriterar. Vad tror du? Egentligen ska man köra igång imorgon, men jag kommer i så fall gå direkt på vecka 2, eftersom jag just nu packar för en veckas skidsemester! Alternativ träning i dess bästa form! Undrar hur man ska göra när barnen är utflugna - kan man ta ledigt för sportlov ändå?

Progressivt i solen

Solsken i blick!

Vilken underbar morgon! Jag vaknade upp långt senare än jag hade tänkt och kände mig utsövd och sportlovsledig! Jippie! Frukost och sedan iväg och handla. Kom hem lagom tills frukosten hade sjunkit undan och termometern visade -1°.

Som vanligt hade jag inte planerat mitt pass så noga, men jag var inställd på 10 km bort mot Aspudden och hem. Igår när jag sprang inne i stan hade jag Icebugs vilket visade sig vara helt överflödigt. Där var trottoarerna nästan helt fria från snö. Så idag tog jag vanliga skor, men här ute i förorten var underlaget helt annorlunda. Fläckvis glashalt och med ett tunt förrädiskt snötäcke överst. Så det gällde att vara koncentrerad och kolla var man satte ner fötterna.

Första kilometern var seg. Förstår inte riktigt varför, men jag lunkade på i ett tempo strax under 6-minuters. Efter två kilometer började jag få upp ångan och jag såg på klockan att det gick lite snabbare. Det var länge sedan jag sprang den här rundan bort mot Aspudden. Solen sken och jag lät benen trycka på lite extra. Den sjätte kilometern gick på 5.17 och nu började det kännas riktigt roligt. Här är ett flackt parti också, så den sjunde kilometern gick på 5.00. Nu började en lång seg backe upp mot Axelsberg, men jag tänkte inte tappa tempo. Sprang på och försökte tänka på hållningen och armpendlingen. Kom upp på krönet av backen och hade landat den åttonde kilometern på 4.57! Ha! Jag pustade ut och tog de två återstående kilometrarna som nerjogg.

Jag var så himla nöjd när jag kom hem. En sådan solig, härlig runda och dessutom lite oväntad tempolöpning! Sedan stretch, tåhävningar (jag sprang utan ilägg idag så det kändes extra viktigt) och lunch. Någon annan som haft ett kanonpass idag?

Inspiration och fartlek

Det blev en härligt inspirerande kväll på XL-galan igår. Det kan inte hjälpas - jag bli alltid väldigt emotionell i sådana sammanhang. När hela Globen reste sig för att hylla Carolina Klüft eller jublet när siffrorna 8,20 visade sig på displayen efter Michel Tornéus hopp. Magiskt!

Så det var med lite förnyad inspiration och energi som jag bytte om till löparkläder på lunchen idag för en runda runt Riddarfjärden med Anna. Jag tyckte det flöt på fint, men märkte nästan omgående att Anna hade en riktigt tuff dag. "Det känns som om jag springer i sirap" sa hon. Tempot var lågt. Svårsprunget lågt. Vi höll ihop mest hela tiden, men ibland gjorde jag små utfall och knatade iväg lite snabbare för att sedan vänta in. Vi kan väl kalla det för fartlek? När vi närmade oss Riddarholmen föreslog jag att vi inte skulle runda den som vi brukar utan bara ta närmaste vägen till kontoret, men då fick jag ett blankt nej! Anna kämpade på - inget fusk här inte!

Och när vi väl kom tillbaka - vad skönt det kändes! Mycket nöjda och glada tog vi en skrivbordslunch och gjorde några sista justeringar på min nya fina header här på bloggen. Det är nämligen Anna som har gjort den åt mig, eftersom jag är helt kass på allt som kan kallas för teknik. Visst blev den fin?

Tack Anna - både för löpturen och headern!

Blir det några världsrekord ikväll?

Ja, det vet jag förstås inte ännu, men ikväll kommer jag vara på plats i Globen när det är dags för XL-galan och friidrott av högsta klass. Den som har hängt med på bloggen ett tag minns kanske att min son var med i förtävlingarna och sprang stafett i Globen förra året. En härlig kväll! Det är alltid 13-åringarna som får chansen och i år får han istället heja på sina yngre klubbkompisar.

Vi ska mötas upp efter jobb och skola, hinna äta lite sushi och sedan bänkar vi oss lagom till invigningen. Speciellt ser jag fram emot att se det nya stjärnskottet Irene Ekelund springa 60 meter mot bland andra världens snabbaste kvinna Shelly-Ann Fraser-Pryce från Jamaica.

15-åriga Irene Ekelund

Men det ska också bli mycket kul att se Michel Tornéus hoppa längd, Moa Hjelmer springa 400 meter och Emma Green Tregaro hoppa höjd. Även belgiskan Tia Hellebaut är där för höjdhoppet och hon är ju otroligt cool! Tvåbarnsmamma med glasögon som seglar över ribban när den ligger på 2,05!

Det jag minns allra mest från förra året (förutom Hellebaut då) är Jelena Isinbajevas världsrekord. Mäktigt! Så vi får se vad den här kvällen har att erbjuda!

Nytt världsrekord!

Vad jag längtar efter nu

Det har blåst kallt de senaste dagarna i Stockholm. Snömodden har frusit på och blivit glashal och hård. Jag får allt svårare att motivera mig att ge mig ut och springa. Visst har ljuset börjat återvända och dagarna blir längre, men ändå - februari är och förblir den tuffaste och tråkigaste månaden för mig.

Nu vill jag ha sol, värme, bara ben, sköna terrängrundor och röd tartan! Jag vill springa snabbt och svettas! Jag vill springa långt och långsamt! Jag vill höra fåglarna sjunga och vågorna klucka! Och jag vill längta efter nästa löprunda! Är det verkligen alldeles för mycket begärt?

Springcross?

Dags för Springcross 2013?

Häromdagen damp det ner två inbjudningar till årets Springcross i brevlådan. Den ena var till maken och den andra till äldsta sonen. Va? Ingen inbjudan till mig? Jag är faktiskt den enda i familjen som har sprungit det här loppet någon gång. Men när jag verkligen tänker efter så tror jag att jag sprang den allra första upplagan av Springcross och det står i inbjudan att det var åtta år sedan. Så de har väl hunnit glömma bort mig vid det här laget. 

Hursomhelst så blir jag lite sugen när jag läser den där inbjudan. Det är i och för sig helgen efter TEC, men man får väl se det som ett skönt återhämtningslopp utan prestationskrav. Jag frågade sonen om han var intresserad och det var han! Jag ska fundera ett varv till, men nog lutar det åt Springcross i år! Någon annan som är anmäld?

Något terrängpass har det inte blivit i kväll i alla fall. Istället har jag slagit in en miljard paket och lagt ihop årets första klocktårta. Glasyrvisarna ställde jag på klockan nio och i morgon bitti blir det tidig start för att hinna fira nioåringen innan det är dags för skola och jobb. Tänk - han var bara ett år och satt i vagn när jag älgade runt på Springcross! :-)

I morgon har vi en nioåring i huset!

Snöstorm och höjdhopp

Egentligen hade jag tänkt att det här inlägget skulle handla om tiden mitt-i-mellan. När gator och trottoarer är hyfsat fria från is, men det ändå plötsligt kan komma stora partier med ishalka. Hur gör man? Vad ska man ha på fötterna? Fundera på det medan jag istället berättar vad jag gjorde i morse! :-)

Innan tävlingarna börjar

Jo, idag fortsatte sonens tävlingar i Sätrahallen och vi var på plats redan kl. 09.00. De hade slagit ihop två åldersgrupper så dagens höjdhoppstävling tog ganska lång tid. Men inte så lång tid som sonen skulle ha önskat för han rev ut sig och var missnöjd. Svårt det där med att uppmuntra, men inte pusha. Min son är mycket prestationsinriktad och ambitiös i allt han företar sig. Och blir naturligtvis besviken när han inte lever upp till sina egna högt ställda förväntningar. Så det var lite deppigt när stack hemåt igen. Jag försökte locka med honom på en lugn jogg, men inte ens den idén verkade muntra upp honom. :-)

Jag gav mig iväg i alla fall. Jag kände av gårdagens längre pass i benen, men tog det lugnt och det var riktigt skönt att komma ut. Med tanke på den inledande frågan här så hade jag inga dubbar utan sprang med mina Asics Enduro som har lite kraftigare sula. Tänkte att säsongen för Icebugs nog var över. Ja, det var nästan lite vår i luften. Härligt!

Det var isigt på sina ställen, men jag var uppmärksam och det gick bra. Då plötsligt började det snöa! Ja, det kanske inte är så konstigt egentligen, men det passade inte in i mina vårtankar. Det blåste och snön var hård och "stickig". Inte alls särskilt skönt. Men benen fick lite återhämtning i alla fall och när jag väl kom hem var jag duktig och stretchade och rehabade och prehabade. Allt på den gång!

Nä, nu är det väl ändå dags för barmark?

Social löpning och en intensiv dag

 Ojojoj, vilken dag! Nu är jag trött och skulle helst lägga mig med fötterna i högläge. Men det är inte dags för det ännu.

I morse stack jag iväg till Eriksdalsbadet direkt efter frukost. Nya dojjorna var på och camelbaken på ryggen. Vi var 24 löpare som möttes. Kul med många bekanta ansikten.

Samling! Mats i rött till höger informerar.

Mats D hade lagt upp en plan för fyra olika rundor på sammanlagt 48 km, men man kunde välja att bara vara med på någon eller några rundor. Kvart över nio kom vi iväg och tog den vid det här laget "vanliga" rutten längs Hammarby Sjöstad bort mot Hästhagen. Skorna var sköna, men själva löpningen kändes tyngre än vad den borde. Vet inte var det kan berott på. Men jag snackade bort kilometrarna ganska snabbt ändå. Det blev förstås mycket prat om lopp och tröskelpass och en allmän uppdatering av vad folk haft för sig sedan man senast sågs.

Här låg jag ju nästan i täten!

Rutnt Järlasjön och förbi Sickla och åter mot Eriksdalsbadet. Jag tänkte bara vara med på den första rundan eftersom jag sedan ville se sonen tävla i friidrott. Så när vi närmade oss Eriksdalsbadet igen så tackade jag för mig och sprang upp till Skanstulls T-bana. De andra skulle ta en kort paus, hämta upp nya löpare och sedan ge sig ut på runda nummer två. Själv fick jag ihop drygt 16 km.

Jag tog T-banan till Bredäng och sprang sedan till Sätrahallen där jag hade en väska med torra kläder som väntade mig. Så skönt att blir torr och varm, även om en dusch nog hade varit snäppet vassare! ;-) Idag var det 60 meter häck som sonen sprang och det blev ett litet PB och en fjärde plats. Inte illa! Snabbt vidare och lämna av lillkillen på streetdance, hem och duscha, hämta mellansonen i Sätrahallen och slutligen kunde Mats och jag sticka iväg på vårt hemliga uppdrag. På tisdag har vi nämligen ett födelsebarn här. Vår yngste son som jag kategoriskt kallar för lillkillen fyller nio år! Inte så liten längre... Så nu har vi fixat hemlisar hela eftermiddagen och även hunnit handla mat och sånt.

Inte undra på att jag känner mig trött nu. Trött och nöjd!  Tyvärr glömde jag nästan helt bort att fotografera idag, men jag kanske uppdaterar senare när Mats D har lagt ut sina bilder. Han brukar vara bra på sånt!

Nu är de här!

Imorgon blir det testlöpning!

Idag fick jag ett sms att jag kunde hämta ut ett paket. Och så klart visste jag vad det gällde och skyndade mig till utlämningsstället efter jobbet. Man kan inte beskylla de här skorna för att vara snygga, men förhoppningsvis är de sköna och har ett bra grepp. Storleksmässigt verkar de i alla fall vara perfekta! De känns bra både med ilägg och utan. Nu ska jag lägga fram allt jag behöver för morgonens sociala löpning. Vad kul det ska bli! Ha en skön fredag allihopa!

Fredagstips!

I kväll är det träningstävling med Team Nordic Trail. Man kan springa 5, 10 eller 15 km och ingen föranmälan krävs. Så ta med din pannlampa och dyk upp bakom Östermalms IP kl. 17.30!

Foto lånat av Miranda Kvist

Jag tycker förstås att det här låter jättekul, men har tyvärr inte möjlighet att vara med i kväll. Jag har lite familjeaktiviteter inplanerade och så vill jag spara benen till det sociala långpasset i morgon. Ja, det kanske jag också ska tipsa om när jag ändå är i tipsartagen?

I morgon bitti är det samling vid cafét på Eriksdalsbadet kl. 09.00. Sedan följer fyra olika rundor med depåstopp på badet mellan varje runda. Första rundan är 17,5 km och den andra 12,2. Sedan blir det en tredje runda på 10,6 km för att avsluta med en kortis på 8,4. Totalt har man möjlighet att få ihop 48,8 km! Vad väljer du?

Löpning + tennis = ömma benhinnor

Tänk att de aldrig vänjer sig de där benhinnorna! Vid det här laget borde de ju veta att jag ibland vill springa långt och långsamt och att jag ibland bara vill göra korta explosiva utfall innan jag tvärstannar.
Igår sprang jag i hyfsat tempo runt Riddarfjärden och imorse spelade jag tennis. Det kändes redan där och då, men mest känns det nu efteråt. Ont!

Men tennisen var kul i alla fall. Alltid något! Jag spelade med Katarina och vi var båda två ganska tröga i början, men sista halvtimmen kom vi igång och spelade riktigt bra. Dessutom tog jag mig äntligen i kragen och köpte en ny linda till racketen. Har behövt det ganska länge, men nu så blev det äntligen av.

Ikväll ska mina ömma benhinnor slippa träna - istället ska de få mingla runt på party i bokbranschen. Det kommer de tycka om - så länge de slipper högklackat! :-)

Men var är löpartightsen??

Lite snabbare än väntat

På onsdagar har vi lunchjogg med hugade löpare från kontoret. Det brukar mest vara Anna och jag, eller i ärlighetens namn brukar det vara jag. Men ganska ofta följer Anna med. Det är bra för vi har alltid internt veckomöte på onsdagsmorgnar och eftersom det är ett internt möte är det helt ok att komma dit löparklädd. Efter mötet som brukar hålla på ungefär till 11.30 drar de som vill iväg på löpning. Sedan blir det snabb dusch, ombyte och skrivbordslunch. Bra rutin.

Efter gårdagens tunga transportlöpning hade jag inga förhoppningar om tempo och Anna är heller ingen snabblöpare utan vi brukar hålla ett behagligt prattempo. Men när jag kom till kontoret fick jag sms från Anna - hon låg hemma i vinterkräksjukan! Stackaren!

Veckomötet drog ut på tiden och när jag äntligen kom iväg insåg jag att det kunde bli lite tajt till nästa möte. Omedvetet drog jag upp tempot längs Söder Mälarstrand. De hade plogat sedan igår, men det var fortfarande moddigt och slirigt. Upp på Västerbron och vinden blåste snålt. 

50 nyanser av grått...

Jag pinnade på så gott det gick och kastade en blick på klockan när jag kommit ner i Rålambshovsparken - snittade på 5.24-tempo! Nej, det är visst inte rekordsnabbt inser jag, men jämfört med gårdagens snitt på 6.23-tempo så var det ju riktigt bra. Sedan fick jag vinden rakt emot mig och det var slirigare i parken än det varit på bron, men jag kämpade på. Tappade lite på slutet och landade mina sju kilometer på 5.32-tempo.

Men då var jag så här immig efteråt också. Det var ett jätteskönt pass. Tyvärr hann jag inte med någon stretch efteråt så jag ska försöka få till både lite styrka och stretch lite senare ikväll. Men först blir det skjutsning till friidrott, läxläsning och hämtning på scouterna!

Transportlöpning i lössnö

Det stod transportlöpning på schemat idag. Jag tog med alla prylar till jobbet. Det låg en hel del snö på marken, men under förmiddagen var det i alla fall uppehåll och jag tänkte att det kunde bli ett skönt pass. Fram emot eftermiddagen började det snöa. Rejält. Jag satt där vid kontorsfönstret och såg hur mörkret och snön föll tillsammans. Kände mig inte så jättepepp helt enkelt. Det såg dock ut som om snön föll sidledes åt mitt hemmahåll. Medvind alltså. Jaja, det var väl inget att fundera över. På med alla paltor.

Redo!

Jag drog igång lite 80-talslåtar i öronen och stack iväg längs Söder Mälarstrand. Rejält med snö och det gick riktigt långsamt. Men det var skönt! Och faktiskt en hel del löpare ute. Först blev jag stressad av att se på klockan hur långsamt det gick, men efter ett par kilometer bestämde jag mig för att helt släppa tankarna på tid. Då kunde jag njuta av vinden, snön och fötterna som envetet fortsatte framåt.

Heja heja - snart framme i Aspudden!

När jag hade två kilometer kvar var jag ute i vår lite mindre trafikerade förort och här valde jag att springa på gatorna istället. Bilarna hade kört upp vägbanan hyfsat och jag sprang mot trafiken och hoppade upp på trottoaren varje gång det kom en bil. Lite skuttigt blev det, men ändå skönt jämfört med snömodden.

Hemma efter knappt 9 km

Väl hemma körde jag stretch och knäövningar. Jag behöver det. Känner mig stel i hela höger sida av kroppen - knä, rumpa och skuldra. Och tyvärr har jag haft lite känningar i hälen på sistone. Höger förstås. Jag ska ta tag i det. Jag ska.

Träningsveckan börjar med vilodag

Jo, jag gjorde ju en plan för den här träningsveckan igår och eftersom det blev spring både lördag och söndag så passar det bra med vilodag idag. Så här ser planen för veckan ut:

Måndag - Vilodag
Tisdag - Transportlöpning från jobbet (8 km)
Onsdag - Lunchjogg (7 km)
Torsdag - Tennis
Fredag - Lunchpass tröskel (7 km)
Lördag - Socialt långpass (17-30 km)
Söndag - Bikramyoga?

Ser väl inte så tokigt ut? Hur långt lördagens långpass blir beror på vilken tid på dagen mellansonen ska tävla i friidrott. Jag misstänker att jag bara kan var med på den inledande delen av långpasset och då blir det drygt 17 km. Men det är ju inte fy skam det heller.

Sonen tävlar även på söndagen, så om det blir svårt att klämma in bikram (som är tidskrävande) så blir det istället en kort återhämtningsjogg. Bra så.

I övrigt har jag gjort något oväntat idag. Jag har för första gången beställt skor på nätet. Jag brukar vara så kinkig med skor och vill testa och klämma innan jag bestämmer mig så jag har helt enkelt aldrig vågat mig på det. Men nu fick jag ett tips från Eva att det är utförsäljning på Trailstore som tyvärr lägger ner och då blev det faktiskt ett impulsköp.

Montrail Bajada Outdry

Så här står det om skon: En neutral och dämpad sko utrustad med Montrails Outdry™-teknik, vilket innebär att skon blir (mer eller mindre) vattentät men ändå låter foten andas. Något som passar ganska bra för oss nordbor, speciellt på den mörkare, lerigare, delen av året. Den låga dubbhöjden gör att skon fungerar fint även på väg till spåret. Sulan ger bra skydd och inbjuder till längre tuffare pass. Ett bra val för dig som springer ultradistanser eller landar på hälarna. Eller både och.

Och det låter ju inte så tokigt när jag tänker på TEC som närmar sig med stormsteg. Det är en ultradistans och jag landar på hälen. Hur jag än gör. Så nu håller jag tummarna för att de känns bra. Gör det du med! :-)

En guldkantad helg

De senaste veckorna har jag mest gnällt här på bloggen (och IRL också för den delen), men nu kan jag säga att jag verkligen har haft en toppenhelg! Så mycket roligt vi har hunnit med!

Jag började ju med min lilla testrunda igår och det kändes bra. Sedan följde jag med lillkillen på Streetdance och det var spännande och roligt. Klockan två åkte Mats och jag in till stan och började med att gå på Konserthuset. Lyxigt att koppla av med vacker musik och bubblor i pausen. 

Sedan drack vi Margaritas på Rival innan vi åt en brakmiddag på Il Tempo. Så mycket mat och så himla gott! I morse åt vi lång hotellfrukost och läste tidningen i flera timmar innan vi åkte direkt till Sätrahallen för att se mellansonen tävla i häcklöpning. Han fick en otroligt fin start och ledde halva loppet, men blev i slutänden fyra. Nytt fint PB dock så han är glad och nöjd.

Väl hemma tog vi det lugnt. Drack te och spelade spel. Men innan mörkret föll helt hann Mats och jag ta en liten löprunda. Knappt sju kilometer blev det och det kändes jättebra! Lite otippat med tanke på alla goda drinkar igår, men det måste betyda att jag definitivt är tillbaka!

Nu ska jag planera kommande träningsvecka - och det känns kul! Jippie!

I'm back!

Några steg i rätt riktning

Nä, nu gick det inte att vänta längre. Redan igår kväll la jag fram springkläderna. Dagen idag är väldigt hektisk och mycket logistik som ska klaffa. Det skulle alltså få bli ett morgonpass. Inte mitt favoritpass. Redan kl. 07.00 var jag utanför dörren och fick skotta mig ner till vägen. Riktigt mycket nysnö! Tyvärr hade inte skottarna hunnit köra här ännu, så det var ganska tungt.

Jag tog det riktigt lugnt och lyssnade på kroppen. Det blev inte mer är tre kilometer, men det är en början! Hostade inte alls under rundan, men väldigt mycket efteråt. Försökte köra lite stretch när jag kom hem.

Nu ska Mats få kvittera ut sin julklapp - det blir ett kultur- och nöjesdygn här i Stockholm. Kul!

Den snälla morgonlöperskan kom hem med tidningen

Lyssna på kroppen

Sedan ett par dagar är jag på benen och tillbaka på jobbet. Det innebär inte att jag tränar som vanligt. Jag är fortfarande hostig och svag. Men det konstiga är att jag inte ens är frustrerad över att jag inte kan springa. För en gångs skull är kropp och hjärna samspelta. Jag har inget springsug och då får kroppen sin vila.

Men när man inte ägnar så mycket tid åt löpning hinner man med att läsa om lopp och inspireras av andras äventyr. Och då känner jag faktiskt att suget nog snart kommer att infinna sig. Till exempel är jag mycket nyfiken på vad det här kan vara? Någon som har en gissning?