söndag 28 juli 2013

Usla tusingar, men kul ändå

Idag var det så äntligen dags att försöka springa fort igen. Jag hade hoppats på lite svalare väder, men det var varmt och soligt redan på morgonen. Samuel skulle följa med till Sätra, men vi hade lite olika planer för vad vi skulle åstadkomma. Han ville försöka springa 2 km under 8 minuter och jag skulle fortsätta med mina tusingar.

Samuel tog cykeln till Sätra, medan jag tog en liten uppjogg dit. Det var mer folk än vanligt - ambitiösa medelålders män som körde teknikträning samt ett gäng unga tjejer med tränare. Samuel och jag körde löpskolning och sedan skulle jag klocka honom på 2 km. Rejält varmt när han satte iväg på första varvet. Här gäller det att disponera distansen och inte gå ut för hårt. Han har bra teknik, men kroknar ibland mot slutet. Behöver träna mer uthållighet. 

Fem varv i högt tempo i stekande sol... Jag försökte ropa uppmuntrande ord vid varvningarna och när han gick ut på sista varvet ropade jag att han skulle klara det om han spurtade på slutet. Och hur tror ni det gick? Nagelbitarspänning vill jag lova!



Mycket nöjd och mycket trött kastade sig Samuel i gräset medan jag satte av på in första tusing. Men oj, vad trögt det gick! Var fanns all energi som jag hade i skogen igår? Första intervallen gick på 4.19. Inte dåligt, men betydligt långsammare än förra gången. 45 sekunders ståvila och sedan iväg på nästa. Det var så tungt och jobbigt att det nästan inte går att beskriva. Matade på och landade på 4.23. Ut på tredje och jag kände hur den lilla energi jag hade kvar bara rann bort. Jag ville nästan bryta mitt i intervallen, men på något sätt lyckades jag tala mig själv tillrätta och stannade klockan efter 1000 meter på 4.37. 



Men det fick räcka. Så det blev inte alls fem tusingar som jag bestämt, utan bara tre. Jag tog en lite längre nerjogg istället, men tro det eller ej - nerjoggen var också supertung trots att den inte alls gick fort. Jag var så trött och benen var så tunga att de knappt orkade fortsätta. Lite bättre blev det när äldste sonen dök upp på sin longboard. Då fick jag lite energi och lyckades lunka ända hem.



Ibland går det upp och ibland går det ner helt enkelt. Nästa gång går det säkert lättare. Och tre tusingar är helt klart bättre än inga tusingar alls! Hur har era pass varit idag? Flipp eller flopp?

2 kommentarer:

  1. Avbrutna tusingar här ikväll, p g a ont i låret, ovanligt och lite oroväckande... :(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Usch - det låter inget vidare! Håller tummarna för att det var tillfälligt!

      Radera