Springer tröttheten ur kroppen!

 När vi vaknade i går morse hade sommaren kommit upp på kalfjället! Vinden hade mojnat och solen strålade. Efter en rejäl frukost packade vi ihop och började vår vandring tillbaka mot Ljungdalen. Det var fantastiskt vackert och vi njöt, men det gjorde även myggen som kalasade på oss varje gång vi gjorde ett stopp. Trots att det gick mera nerför kändes vägen längre än på uppvägen och förmodligen började de första dagarnas vandring nu ta ut sin rätt.

Jag är imponerad av barnen och framför allt nioårige Elias som kämpade på och inte gnällde eller var trött på hela tiden. Trots tung packning höll han humöret uppe och gnetade på hela tiden. En eloge till honom!

Elias redo för sista etappen!

Det var skönt att komma fram till Ljungdalen och knäppa av sig både ryggsäck och kängor. Vi åkte till en restaurang och åt lunch och firade vår fina fjällvandring. Vad vi skulle göra nu hade vi inte riktigt bestämt. Efter lite diskussion styrde vi kosan mot Tännäs där vi hann med sista turen till myskoxhägnet. Mycket spännande! Får erkänna att jag inte visste någonting alls om myskoxar, men nu kan jag berätta att det i Sverige finns sju stycken vilda myskoxar i fjällen och fem stycken i ett hägn i Tännäs. Tanken med myskoxarna i hägnet är att de ska placeras ut och upptas i den vilda flocken. Intressant!

Mötte en myskoxe!

Dagen slutade i Sveg och det var därifrån vi i morse styrde kosan mot Hälsingland och Järvsö. Dags för lite kultur och besök på Karlsgården. Sedan blev det många timmars bilkörning innan vi var hemma i Stockholm igen. Kroppen kändes trött både efter vandringsdagarna, men förstås också efter stillasittandet i bilen. I Stockholm var det högsommar och 29° trots att det började bli kväll. Vi hade knappt hunnit tömma bilen innan jag hade löparkläderna på mig. 

Det blev ingen lång runda, men åh så skönt att få komma ut och springa! Kroppen vaknade till liv och varje kilometer gick lite snabbare än den föregående. När jag kom hem var jag pigg och glad! Nu ska jag försöka springa lite extra de närmaste dagarna för snart bär det av på en ny resa och då vet man aldrig hur det blir med löpningen!

Nu känns det bättre!