Tyvärr känner jag nog att de riktigt långa loppen, som marathon och längre, sliter både fysiskt och psykiskt. Eller inte kanske själva loppen, utan mera förberedelserna inför ett längre lopp. Det är under de riktigt långa passen som jag fått problem med både knän och hälar. Och när man fokuserar mentalt så mycket på ett lopp så blir besvikelsen desto större om man måste bryta eller är skadad och inte kan starta.
Om ett par veckor ska jag springa Kustmaran, men jag tror att det blir årets enda marathon för min del. Min man brukar resonera så att om han ska träna upp sig för att kunna springa ett marathon, så kan han lika gärna springa tre. Så han funderar på vilka andra marathon han ska springa i år. Medan jag sneglar mer och mer tillbaka mot halvmaran. 2011 sprang jag Stockholm Halvmarathon på 1.47.20 och för mig är det verkligen en mycket bra tid. Jag har inte känt att jag har kapacitet att göra en bättre tid. Nästan haft inställningen att jag aldrig mer behöver springa en halvmara eftersom jag ändå aldrig kommer kunna slå den tiden.
Nu är ju tiden inte alltid det viktigaste och jag tycker fortfarande att själva distansen på en halvmara är perfekt. Tillräckligt långt för att du inte ska kunna gå på max hela tiden (vilket du i princip gör på ett millopp), men ändå kort nog för att du ska kunna pressa dig själv rätt rejält.
Så nu har jag faktiskt anmält mig till Stockholm Halvmarathon igen! Det är ett himla bra lopp och för mig blir det fjärde året jag springer. Jag är sugen på att försöka komma under 1.45. Med rätt träning kan det gå. Mer fokus på kvalitet. Det får bli intervaller i Sätra hela sommaren! :-)
Så för att summera tankarna: Jag älskar att springa långt. Det kommer jag fortsätta med. Men det blir i större utsträckning sociala långpass istället för lopp, t ex Hornstull -Järna. Ett delmål för sommarens träning blir Stockholm Halvmarathon på sub 1.45. I övrigt kommer jag försöka köra ett par millopp för att det är så bra träningspass! Jag presterar alltid bättre på tävling än på träning! Om jag kommer till start vill säga! :-) Och påminn mig gärna om det här inlägget om några veckor när jag har anmält mig till Stockholm Ultra... ;-)
Jag sprang Sthlm halvmarathon första gången i fjol och tyckte det var hemskt :) Fast det berodde nog på min dagsform snarare än loppet i sig :)
SvaraRaderaOch var det inte så att du trodde att det var en väldigt flack bana? Kan tänka mig att den blir provocerande jobbig i så fall. Värst är den sega stigningen vid Tanto tycker jag.
RaderaHej Louise!
SvaraRaderaIntressanta funderingar du har om kommande lopp! Hoppas till en början att det funkar med Kustmaran och blir en sån där "magisk" vändning när knät plötsligt känns helt bra:-)
"Satsningen" på millopp(korta lopp) har vi talat förrut om men klart roligast tycker jag är din satsning på halvmaran och slå "vår" tid 1:47:20 och gå för sub 1:45:00:-D Det tror(vet) jag att du kan fixa! Du har uthålligheten och har i år persat på milen och blivit snabbare:-) En sommar med bra träning och några smålopp kommer att göra susen:-) Häng gärna på några träningar med IF Linnéa och kanske du kan dra ihop några pass på Sätra IP! Höra med Hanna m.fl! Jag kommer:-) Ha det bra!
/ Kalle
Tack Kalle för all pepp! Just nu behövs det verkligen för jag känner mig lite missmodig när det gäller knät. Jag vill gärna testa att träna med Linnea vid tillfälle, men det blir nog först i augusti. Men Sätra kommer det definitivt bli i sommar - jag hör av mig om det! Kram!
Radera