Nästippen ovanför vattenytan

Nej, jag har inte varit i simhallen - jag börjar bara så smått återuppstå efter feber och förkylning. Förkylningen hänger så klart kvar, men livsandarna börjar återvända. Det var inte så bittert som man kan tro att missa Stockholm Marathon. Jag var så dålig i lördags att det inte fanns några alternativ och jag kunde istället följa loppet på TV och på nätet. Lyckades se en glimt av Tove precis före start, men missade tyvärr hennes fantastiska målgång! Trots regnet var det ju fler än någonsin som startade och som kom i mål och jag uppfattar att många är väldigt nöjda med sina lopp. Så stort grattis till alla som sprang!

Själv har jag insett att det är mindre än fyra veckor till Kustmaran, så jag har verkligen inget att hänga läpp över. Tvärtom måste jag fortsätta att rehaba mitt knä och bli helt frisk så att jag kan få till ett bra lopp.

I fredags fick jag en fin present som passade bra när jag låg sjuk hemma i sängen:

Ska jag äntligen bli snabbare, starkare, bättre? :-)

Boken är ganska teoretisk och handlar mycket om pulsträning. Jag ska fördjupa mig mer i den och kommer säkert skriva om vad jag lärt mig framöver, men först vill jag se om jag kan omsätta en del av teorin till praktik. Som inspirationsbok funkar den dock inte så bra. Framför allt inte för en sjukling.

Men nu är jag inte sjuk längre utan tillbaka på kontoret och jag konstaterar att ju mindre jag springer själv, desto mer springer mina kära kollegor! Idag var både Mette och Jenny ute på min Riddarfjärdsrunda på lunchen. Och det är inte ens onsdag (vilket är den ordinarie kontorsjoggdagen)! :-) Anna och jag satt kvar vid skrivborden och Anna hjälpte mig att lägga in lite somriga bilder i headern här på bloggen. Och lite ny färg också. Hoppas ni gillar!