Kan du känna hur snabbt du springer?

Jag brukar tro att jag kan det. Känna hastigheten i kroppen på ett ungefär. Åtminstone vet jag om det är över eller under 6-minuterstempo. Och ofta känner jag instinktivt av hastigheten utan att titta på klockan. Men ibland händer det att jag har helt fel. Som idag.

Jag fortsätter min novemberutmaning, men idag hade jag spetsat in mig på lite dagsljus och tog därför min vanliga lunchrunda som går runt Riddarfjärden. Den är ju flack förutom över Västerbron. Det var sjunde löpdagen i rad för mig och jag hade verkligen inga ambitioner att springa fort. Så jag lunkade på. Tyckte jag. När jag närmade mig Västerbron efter knappt 2 km såg jag att jag snittade på 5.35-tempo. "Jaja, det kommer se annorlunda när jag väl är över bron" tänkte jag. Och det gjorde det. Då snittade jag nämligen på 5.22-tempo! Det låter kanske inte fort, men för mig är det faktiskt ganska högt tempo. Så jag lunkade vidare (för det var så det kändes) och höll faktiskt detta tempo ända tills jag var tillbaka vid kontoret efter sju kilometer! Så vad beror det på? Varför kan jag "lunka fram" ibland utan vidare ansträngning och det går ganska snabbt, medan jag till exempel i förra veckan kämpade som en gnu för att hålla 5.54-tempo? Är det den gamla allmäktiga dagsformen som styr världen? Svara på det, den som kan! :-)

Det blåser på toppen!