Garmin, min trogne gamle vän!

Mrs. Garmin i alla sin prakt!

I morgon fyller jag år. Då är det exakt två år sedan jag fick min Garmin Forerunner 305 och vi har haft så himla kul tillsammans sedan dess. De som känner mig vet att teknik inte är min starka sida. Jag är en typisk användare som inte klarar av när teknik strular. Och Mrs. Garmin har verkligen inte strulat, utan levererat dag efter dag. Själv har jag tyvärr inte levererat, för jag har inte ens lärt mig hur jag tömmer minnet fast jag vet att man ska göra det då och då.

Men nu till det intressanta! Efter gårdagens runda tvärdog plötsligt min Garmin. Jag googlade omkring lite och lyckades efter diverse knapptryckningar få igång den igen. Då skulle man kunna tro att jag borde fundera på varför den dog, men nej då, jag var bara glad att den kom igång och glömde bort allt annat. Så i morse var det dags för dag 2 i Novemberutmaningen. Mats följde med och vi skulle köra en ganska flack 10-kilometare. Glada i hågen stack vi iväg, men redan efter en kilometer började Mrs. Garmin att varna. Javisst ja, jag skulle ju ha tömt minnet....

När vi kom hem rotade jag fram bruksanvisningen och döm om min förvåning när jag läser följande: "Your Forerunner automatically saves all training data and can hold up to two years of data in memory". Otroligt! I princip exakt på dagen två år efter jag fått den börjar den alltså visa att minnet är fullt. Eller är den tidsinställd...?

Nåväl - nu är minnet tömt och jag ser fram emot två nya härliga år tillsammans! Eller kanske det blir ännu fler nu när jag lärt mig hur man tömmer minnet. Hur rundan gick idag då? Jo, faktiskt riktigt bra! En dryg mil i 5:36-tempo - jag börjar så smått tro att jag är på väg tillbaka!

Dag 2 - bara 28 kvar... :-)