onsdag 23 januari 2013

Kränkt av träningshets?

Även jag måste få säga några ord om "träningshetsen" som debatteras just nu. Intressant att följa, men obegriplig ur vissa synvinklar.

Jag har alltid trott att man uppmärksammar sådant som man själv är intresserad av och omedvetet väljer bort det som är ointressant. När jag var gravid förundrades jag till exempel över att "alla" hade stora magar eller gick med barnvagn. "Konstigt att alla är gravida just när jag är det". Men självklart så föddes det inte påtagligt många fler barn det året utan det var ju bara jag som för första gången la märke till alla dessa magar.

Visst inser jag att det är en stor tränings- och löpartrend för närvarande, men jag känner inte att den tvingas på mig mot min vilja. Synpunkterna på träningshetsen på jobbet kan vara relevant och här måste väl alla med personalansvar ta sig en funderare på hur man bäst motiverar till god hälsa utan att hetsa. Med det inte sagt att träning per automatik ger god hälsa. Samtidigt kan jag verkligen undra varför det kan vara helt okej att "nörda" ner sig i ett ämne på jobbet, men inte i ett annat ämne. Sport kan till exempel vara ett ämne som är okej. Om det handlar om att tippa och se på TV alltså. Inte om man utövar sporten själv. Då är det genast provocerande och kränkande.

Jag blir väl inte kränkt av att det finns ett "kontorsderby" på mitt jobb. Här diskuteras och tippas det och vinnaren kammar hem ett gäng vinflaskor. Men då måste jag också kunna ta en löprunda på lunchen utan att behöva stå till svars för det. Och det kan jag ju - på mitt jobb. Men tydligen är det inte så överallt och vad jag är ute efter är egentligen: Respektera varandras val! 

När det gäller uppdateringar på sociala medier så är väl träningen bara en av många olika statusmarkörer. På sikt tror jag att uppdateringar om vad man gör, äter och har på sig kommer att minska och det kommer bli mer intressanta eller roliga diskussioner om fenomen i samhället.

Själv inspireras jag av vänner på Facebook som satsar mot ett högt uppsatt mål och berättar om det. Det behöver inte vara träningsrelaterat. Själv skriver jag ofta på FB om jag sprungit ett lopp, men verkligen inte om varenda träningsrunda. Om man vill göra det så får man väl skaffa sig en blogg där man fullständigt kan snöa in på vartenda litet löpsteg. Och veta att de som läser förmodligen är precis lika nördiga...

2 kommentarer:

  1. Jag tror att artikelförfattaren följer en annan trend som jag sett i många olika tidningar på sistone, det vill säga att gnälla på dem som uppfattas av andra som träningshetsare. Det säljer tidningar antar jag.
    På FB gör jag som du: skriver statusuppdateringar om löpning endast efter ett lopp (men jag lägger upp länkar till min blogg nästan varje dag å andra sidan). Men som jag ser det, stör det nån får de gärna dölja mina uppdateringar. Svårare än så är det ju inte, och jag har själv döljt de statusuppdateringar vissa lägger upp varje dag om vad de kommer att äta i soffan och framför vilket tv-program...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis - man får välja själv vilken info man vill ha och vilken info man vill ge. Såg att Petra hade skrivit ett roligt "omvänt" inlägg på sin blogg (men fick också både ris och ros för den): http://blog.svd.se/maratonbloggen/2013/01/23/sluta-provocera-med-ert-soffkramande/

      Radera