Mörkerlöpning och en hög lägstanivå

 Hej på er! En hel vecka har gått sedan förra inlägget. Ofta beror sådana här bloggpauser på att jag faktiskt inte tränar, men så har det inte varit den här gången. Jag har nämligen hunnit springa en hel del, men jag har klämt in passen i en späckad tillvaro och prioriterat att springa framför att skriva om det! :-)

Jag började veckan med en vilodag på måndagen. Istället för att träna satt jag sent på kontoret och förberedde tisdagens styrelsemöte. Mötet gick bra, men när det var över på tisdag eftermiddag hade jag huvudvärk och kände mig helt slut. Så inför kvällens mingel slängde jag på mig löparkläderna och racade runt Riddarfjärden i riktigt hyfsat tempo (5:03-tempo). Det var mörkt och blåsigt, men det var nog vad jag behövde. Blåste ur alla tankarna ur skallen, tog en snabbdusch och minglade glatt ut i natten! :-)

På onsdagen var det som vanligt planerat lunchjogg med kollegorna, men av olika skäl blev det bara jag den här gången. Riddarfjärden igen. Fantasilöst, men härligt! Gillar verkligen den rundan. Jag hade ett möte bokat till kl. 13 så även den här gången gick det undan (5:13-tempo).

Glad efteråt!

Torsdagen påminde om tisdagen. Dvs mycket jobb och sedan fest på Norstedts på kvällen. Innan det var dags att fixa till sig för festen stack jag ut i mörkret. Den här gången hade jag inte bråttom och ingen ambition att springa snabbt. Jag bestämde mig för att inte titta på klockan utan bara njutspringa. Tog rundan runt Söder vilket innebär lite drygt 10 km. Mörkt och lite regnigt, men stormen Sven har faktiskt inte drabbat oss särskilt hårt. Det blev en skön runda som visade sig landa på 5:26-tempo.

Fredagen blev en vilodag vad gäller träningen, men avslutades härligt med middag på stan med bästa vännerna. Riktigt skönt!

Igår hade vintern och kylan kommit på riktigt! Glashala gator och jag fick leta fram mina gamla Icebugs ur klädkammaren. Jag kom iväg först efter det hade mörknat och det var riktigt mysigt. Mina nya vintertights är toppen och efter någon kilometer var jag varm och go. Jag har haft lite funderingar på om jag ska unna mig ett par nya Icebugs eftersom mina nuvarande har hängt med länge och är väldigt tunga och klumpiga. Men nej, efter gårdagens runda inser jag att de duger fint även denna säsong. Trots isgatorna kunde jag springa på som vanlig och det blev totalt 14 km i 5.40-tempo.

Och det är här som min tanke på en höjd lägstanivå kommer in. Samtliga pass denna veckan har varit hyfsat ansträngningsfria, men tempot har varit bättre än på länge. Kanske har sommarens intervaller och trösklar ändå givit något, om än inte den snabba mil som jag hade önskat mig. Både Vintermaran och tiden efter den har ju visat att jag kan springa på ganska bra. Jag kanske inte ska vara missnöjd trots allt?

Nöjd i mörkret.