Vilken träningsdag!

Som jag redan berättat började jag dagen med en nystart för bikramyogan. Och det är ju extremt jobbigt. Framför allt värmen, men givetvis också alla positioner där man stretchar och drar i alla muskler så det står härliga till. Så när jag efter passet fick ett sms från Hanna att hon kände sig bättre och tänkte springa halvmaran idag så kändes det bara bra. Jag hade liksom redan fått vad jag tålde.

Eftersom familjen var iväg på scoututflykt på förmiddagen och jag alltså inte hade någon som väntade på mig så lyxade jag till det med frukost på Café Garbo. Satt där i lugn och ro när det kom ett nytt sms från Hanna om att hon nu fått hostattacken from hell och därför tänkte om och inte tänkte starta. Oj då! Hur skulle jag nu göra? Jag funderade lite och kände att det trots allt skulle vara roligt att springa. Solen strålade och det var en underbar dag för långpass. Jag kollade med familjen om det var ok att jag drog iväg på lopp (igen) och det sa de att det var.

Så när jag kom hem tog jag bilen och svängde förbi Hanna. Fick nummerlappen och chipet och lovade i ett svagt ögonblick att komma in på under två timmar. Sedan passade jag på att göra en storhandling på Kvantum. Nu gällde det ju att vara effektiv så att inte loppet kraschade hela dagsplaneringen. Jag hann handla, slänga papper och glas på återvinningen samt köra två maskiner tvätt innan jag drog på mig träningskläderna. Jag hann till och med fixa tävlingsflätor för det vet jag att både MarathonMia och Martina Haag säger att man måste ha. Och då är det ju så.

Nä, vad säger ni? Ska vi ta en liten spontanhalvmara?

Tävlingsflätorna är på plats!

 Däremot hann jag inte läsa något om själva loppet, utan förlitade mig på att upplägget skulle vara detsamma som förra året. I Kungsträdgården lämnade jag in överdragskläder och nu var det varmt och skönt och jag behövde inte alls stå och frysa. Jag träffade snabbe Per som skulle springa på runt 1.30 och Anna som satsade på ett mera modest tempo. Jag var i startgrupp E som startade 16.20.

Mot starten!

Jag kände mig lite trött efter bikramyogan, men hade ändå jobbat på att dricka mycket under dagen. Starten gick och det var trångt i början. Efter en kilometer springer man i tunneln och det är då alla klockor blir knasiga. Sedan kommer Torsgatan som jag verkligen avskyr. Den är ju värsta mardrömmen på maran och det spiller över lite på halvmaran. Ner på Kungsholmen och här känns det som att loppet verkligen börjar. Jag pressade på och tyckte själv att det gick ganska bra. Ändå började jag oroa mig för att krafterna skulle ta slut och att jag inte skulle kunna hålla löftet om sub 2 timmar. Det fåniga var ju att det löftet var något jag hittade på själv och inte alls något som Hanna sa. Men nu hade jag ju sagt det.

Ner på Norr Mälarstrand och jag passerade 10 km på strax under 54 tror jag. Sedan är det några kilometer som går snabbt. Genom riksdagshuset, förbi slottet och ner på Skeppsbron. Här mötte vi alla snabba löpare som var på väg i mål medan vi hade ca 8 kilometer kvar. Jag tänker alltid att loppet består av en mil på Kungsholmen och en mil på Söder, men så är det egentligen inte alls. När vi kom ner på Söder Mälarstrand hade vi redan sprungit 14 km. Jag drack på de flesta vätskestationerna och vid Münchenbrüggeriet fick vi delar av energybars som jag också petade i mig. Visste att den skulle behövas när vi väl rundat Hornstull och skulle börja den sega stigningen vid Tanto.

Jag tyckte jag hade hyfsad kontroll på tiden. Jag hade tappat lite tempo, men räknade med att klara 1.57 utan större problem. Vid 18 km stod plötsligt Mats D och hejade! Roligt med ett bekant ansikte! Fick lite extra energi och kavade uppför backen. Längtade efter krönet på Götgatsbacken där jag bara vill dåna ner mot Skeppsbron. Och efter en liten stund var vi där. Måste säga att jag blivit mycket bättre på att springa nerför. Tidigare hade jag en tendens att luta mig bakåt när det gick fort och liksom bromsa mig själv. Nu ansträngde jag mig för att istället luta mig lite fram och låt tyngdkraften göra jobbet.

Här passerade jag Roger. Han var farthållare och hade 2:00 på flaggan. Aj då - var jag så illa ute? Men då såg jag att han startat fem minuter före mig så jag hade god marginal. Skeppsbron kändes oändlig, men det var bara att bita ihop och tänka på att målet strax skulle bli synligt. Och det blev det. Försökte lägga i en högre växel, men tveksamt om det lyckades. I mål kom jag dock på 1.54.07.

Drack och stretchade och funderade på hur jag lyckades springa det här loppet på 1.47.20 förra året? Känns nästan obegripligt eftersom jag verkligen fick kämpa på idag. Mycket tuffare än det "härliga långpass" jag hade intalat mig att det skulle bli. Men också väldigt roligt! God stämning, härlig publik.

Så stort tack Hanna för att jag fick ta din plats i loppet! Nästa år hoppas jag att vi springer båda två! Nu kan jag lova att jag känner mig ganska mör och längtar efter bingen. Kommer garanterat somna ovaggad ikväll...