Löpningens dag i snö och slask

Idag är det Löpningens dag! Det har Ingmarie bestämt. Sedan 2010 firas Löpningens dag den första lördagen i februari och man kan förstås fira på lite olika sätt. Ingmarie hade fixat en kul dag med intervaller och mingel inne i stan, men det passade tyvärr inte riktigt med mina planer. Men jag kan väl fira Löpningens dag ändå tänkte jag!

Det började snöa redan igår kväll när jag körde styrka på Sats. Då var det ganska skönt att titta på snön som singlade ner medan jag svettades inomhus. Fast senare på kvällen när det bara fortsatte så kändes det inte lika mysigt längre. Och i morse när jag vaknade kunde jag höra hur snöröjarna körde nere på gatan och jag tänkte att jag lika gärna kunde vänta lite med löpningen tills de hade skottat färdigt.

Nåväl, fram på förmiddagen var jag slutligen redo att ge mig ut och det var lite konstigt för jag hade ingen riktig lust att springa. Det är inte vanligt. Och första kilometrarna var tunga. Snön var tung, mina Icebugs var tunga - ja, jag tror till och med att sinnet var lite tungt. Började i hjärnan korta ner mitt tänkta pass och förenkla. Men jag är ju en "slow starter" och efter ett tag så kändes det helt ok och efter ytterligare några kilometer när det fanns en möjlighet att korta av så var det helt enkelt inte aktuellt längre.

Det blev 18 km i snömodden i 5.40-tempo och det känner jag mig väldigt nöjd med. En annan sak som jag är nöjd med nu är vintern. Tack för de här veckorna - nu räcker det. Dags för barmark!

Dags för sånt här väder tycker jag!