Jodå - jag springer!

Det har varit tyst här på bloggen under veckan, men det betyder inte att jag inte tränar. Det är bara så hektiskt på jobbet samtidigt som jag verkligen försöker minska min "skärmtid". Lite digital detox fortfarande helt enkelt. 

I söndags - dagen efter halvmaran - var jag lite stel i benen, men tog en skön återhämtningsjogg på sex kilometer. Kändes bra att springa, men jag hade faktiskt lite känning i mitt knä. Under halvmaran hade jag inga besvär alls med knät så det var lite otippat att det skulle komma dagen efter.

Därför blev det två dagars vila innan jag i onsdags tog en lunchjogg med Katarina runt Riddarfjärden. Så himla skönt! Inte ont någonstans och trots att vi pratade oavbrutet snittade vi på 5.34 under rundan som är sju kilometer. Det kändes bra.

Fotopaus.

På torsdag morgon var det dags för tennis med Per och det är ju alltid asjobbigt och asroligt. Så även den här gången. Och jag spelade faktiskt riktigt bra! Han fick verkligen springa... :-)

Jag berättade nyligen om min kollega Jenny som sprang sitt livs första mil på Hälsoloppet för ett par veckor sedan. Nu har hon anmält sig till Hässelbyloppet och vill förstås springa snabbare än 53.44. Så vi pratar en del taktik och hur man ska träna för att bli snabbare. I morse messade jag henne för att kolla om hon ville hänga på ett lunchpass. Det ville hon förstås och vi tog båda med oss löparkläder. På tunnelbanan på morgonen passade jag på att fundera ut ett bra pass. 

Det blev ett progressivt pass där tanken var att börja i 6-minuterstempo och sedan öka varje kilometer så att den sjätte skulle gå strax under 5-minuterstempo. Den sjunde och sista kilometern skulle vara nedjogg.

Jenny var med på noterna och strax efter halv tolv gav vi oss iväg längs Söder Mälarstrand. Det kändes toppen att springa! Ibland glömmer jag bort hur mycket jag älskar att springa och då är det så underbart när jag får den här känslan. Den första kilometern gick lite för snabbt och den andra lite för långsamt. Det är under andra kilometern som vi ska upp för Västerbron så det var väl därför vi inte höll tempot ordentligt. Däremot blev det ju inget av den normalt obligatoriska fotopausen på krönet av bron. Nej, vi sprang vidare för att hålla tempot på den tredje kilometern. Och det gjorde vi lite väl bra för den gick i 5.22-tempo istället för 5.30. Och sedan gick det bara fortare och fortare. Jenny klarade tempoökningarna galant. Jag tror att hon var lite rädd för den sista ökningen, men då var det ju bara en snabb kilometer kvar innan vi skulle få pusta ut så jag jag drog upp tempot lite mera än jag hade tänkt. Och då drog Jenny upp tempot ytterligare lite till! 4.38 landade den sista snabba kilometern på!

Andningspaus på Riddarholmen efter 6 km.

Vi pustade ut och tog sedan en lugn nerjogg tillbaka till kontoret. Mycket nöjda med passet - ja, nästan lite endorfinstinna. Så himla roligt att Jenny har kommit igång så bra med löpningen! Jag har redan planerat ett tröskelpass åt oss till nästa vecka....

No filter...

 Och nästa vecka blir speciell för då är det dags för den årliga bokmässan. Från onsdag till söndag kommer jag bygga monter, packa upp kartonger med böcker, stå i kassan, mingla, sälja böcker, träffa kunder, mingla, dricka drinkar, sälja böcker, äta lunch med leverantörer, mingla, sälja böcker, träffa författare, sälja böcker, packa ihop montern och sova på tåget hem på söndag kväll. Så då kan man ju undra hur jag ska klämma in ett tröskelpass, men det får alltså bli redan på måndag.

Men innan dess hoppas jag få till lite skön löpning under helgen som är härligt obokad. Det ska bli hemmapyssel och gärna ett långpass. Ha en skön helg allihopa!