Depp depp...

Varför kan jag aldrig få en förkylning som går över på ett par dagar? Mina förkylningar startar i snigelfart. Jag går omkring och känner mig hängig utan att jag egentligen har något påtagligt förkylningssymptom. Sedan blir det halsont och kanske lite feber. När det äntligen är över och jag tror att jag ser ljuset i tunneln då kommer snuvan. Huvudet blir helt igenkorkat av snor och det känns som om jag går omkring inne i en egen bubbla, helt skild från den övriga världen. Det här tillståndet håller gärna i sig upp emot en vecka. Mellan två och tre veckor tar en fökylning. Är det verkligen normalt?

Som ni förstås har det varit en tuff vecka för mig. Först däckad hela helgen med halsont och sedan hektisk jobbvecka i kombination med megaförkylningen. Ingen träning förstås så den eventuella formtoppningen inför halvmaran har gått upp i rök.

Veckans höjdpunkt var en tvådagarskonferens på Högberga Gård med Pocketförlaget. Bra diskussioner, kreativa idéer och lite nystart och kick-off inför hösten. Inspirerande! Högberga Gård på Lidingö var också ett fantastiskt ställe som jag verkligen kan rekommendera. Underbar miljö och fantastiskt läge - hade gärna haft möjlighet att springa lite där. Nu blev det god mat istället och en stillsam promenad.

Det känns som att jag borde avsluta det här inlägget med något klämkäckt om att "gilla läget" eller "göra det bästa av situationen", men det har jag inte alls lust med. Jag känner mig lite låg och tycker synd om mig själv idag. Så det så!